Gå till innehåll

Tankar kring valrörelsen

Har med intresse följt rapporteringen i tidningen Dagen angående att många är besvikna på vårt parti i valrörelsen. Jag är övertygad om att vi kristdemokrater har den bästa politiken för vårt land. Det har bevisligen fungerat när vi var i regeringsställning men vi får absolut inte vara nöjda. Det finns mycket att kämpa vidare för. Den polariserade debattklimat som nu råder är bara att beklaga. Det är i samhällsgemenskapen som vi utvecklas som människor. Det torde vara självklart för varje person som kallar sig demokrat att arbeta för. Vi kan inte längre stå och navelskåda utan vara på barrikaderna för det okränkbara människovärdet.

Jag vill understryka att jag respekterar dom som inte har samma åsikt som mig men jag vill ändock dra några reflektioner.  Kristna Värdepartiet hävdar att vi kristdemokrater för att svika våra principer -väljarna sviker KD. Det finns all anledning att ifrågasätta ett sådant uttalande.

Man argumenterar för att inte rösta på Kristdemokraterna finns det all anledning att se upp. Självklart ska vi våga ifrågasätta partiets ståndpunkter. Det är när argumentationen vässas och vi lyssnar in människor som både är kritiska och positiva. Jag tolkar inte annat när jag tar del av tidningen Dagens nyhetsrapportering från Nyhemsveckan i samband med Ebba Busch Thors besök där. Lika självklart tror jag att vi då kunde lyssna vad folk vill ta upp, vad som ligger närmast våra hjärtan. Jag är övertygad om att både vår partiledare och många andra intresserade är beredda att lyssna på vad som framförs. Det finns ett betydande värde i det kristdemokratiska tankegodset att allt inte ska vara politik – att vi tydligt har politikens gränsvakter. Som politiker behöver man ta ställning i sakfrågor, inte minst ett valår.

Problemet för Sveriges väljare idag, är inte att varje parti är övertydligt med sin människosyn och etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med sin etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med särskilda frågor överhuvudtaget, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i övrigt har mycket litet gemensamt.

SD har tydligt framfört att det mesta är invandrarnas fel, oavsett politiskt ämnesområde. Hur deras människosyn ser ut,är det väl få som tvivlar på. Medan KD inte bara talar om allas lika värde och människas absoluta och okränkbara värde.

Vilket annat parti än KD tar så tydligt avstånd från nyttoetik och värdenihilism? Vilket annat parti vågar deklarera så tydligt att den kristna etiken är ledstjärnan, samtidigt som vi erkänner allas vår ofullkomlighet att leva upp till idealen. Och handen på hjärtat, kan verkligen våra samarbetspartier (läs Alliansen) tydligt säga vilken ideologisk grund man står på när de flesta partierna rört sig mot mitten på höger-vänsterskalan?

Att dela upp enskilda frågor ur vårt principprogram och driva dem för sig när vi har en internationell kristdemokrati som täcker den spännvidden ägnar man sig åt populism som gör mer skada än nytta.

Det var ett långt inlägg, jag hoppas ni orkar läsa och reflektera.