Gå till innehåll

Reparativ rättvisa i praktiken

Tidigare i år författade jag en debattartikel i vår partitidning Kristdemokraten där jag diskuterar rättsfilosofi utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv och jag tänkte fortsätta ett blogginlägg på temat. Jag skrev b la i den artikeln utifrån begreppet reparativ rättvisa. Begreppet används internationellt. Utifrån en artikel som jag hittade i Svenska Dagbladets kultursida den 17 juli 2003 där det ges en bra bakgrund som jag ska försöka ge intresserade. Jag tänker också försöka beskriva hur den konkret kan tillämpa på kristdemokratisk rättspolitik.

Inledningsvis tänkte jag försöka visa på hur denna tanke kan tillämpas på kristdemokratisk rättsfilosofi och sedan ge en kort inblick i den diskussion som förs. En viktig utgångspunkt är det vi kristdemokrater kallar för personalism. Detta innebär i praktiken att varje människa är unik och okränkbar. Det faktum att vi alla är människor är av samma mänskliga natur följer att vi alla,oavsett ålder, kön, hudfärg, begåvning o sv har samma människovärde.

Denna människosyn talar också om att människan är född i ett sammanhang,med ett ömsesidigt beroende.Människan har såväl kroppsliga som andliga behov.Kristdemokratisk politik tar sin utgångspunkt i denna helhetssyn på människan.
Utifrån en personalistisk människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Vi vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta. Det är i denna människosyn som behovet av försoning och upprättelse i mellanmänskliga relationer där den reparativa rättvisetanken kommer in. Att försöka så långt det är möjligt reparera de skador som brottet orsakat, att nå försoning mellan förövare och brottsoffer. Det handlar också om synen på människan som en rationell varelse som kan välja mellan gott och ont, att se konsekvenser av sitt handlande. Ja, listan skulle kunna göras lång på hur man konkret skulle kunna tillämpa denna.

Ser vi internationellt på hur denna rättsfilosfi tillämpas, i Eruopa, Nordamerika och och Australien/ Nya Zeeland de senaste 20 åren. Och inte bara som en intressant filosofi - de praktiska uttrycken för att arrangera de processer som frågas efter är många och blir allt fler. Mycket positivt har hänt. Ett växande antal länder , uppmuntrade av Europarådet, EU och FN, lagstiftning om reparativ rättvisa eller om något av filosofins praktiska uttryck. Och visst är sådan medling mellan gärningsmän och brottsoffer som lagstiftats om också i Sverige (Lag 2002:445 om medling med anledning av brott) ett alldeles utmärkt sätt att handskas med de frågor som brott väcker. Gärningsmannen ges möjlighet att ta ansvar för sin handling och ställa till rätta efter det han gjort, samtidigt som brottsoffret ges chansen att få ett ansikte på och komma i direkt samspråk med den som orsakat skadan. Detta är en kort presentation vad denna rättsfilosfi syftar till. När vi har dessa perspektiv så tror jag att vi är på rätt väg.