Gå till innehåll

Peronalismen – viktig grundbult

I ropet är nu personalismen som är en av grundbultarna för kristdemokratisk ideologi, inte minst med tanke på den artikel av författaren och journalisten David Brooks idag. Jag tror att väljarna förväntar av oss kristdemokrater att vi förklarar vad detta synsätt på människan. Jag tänkte därför ägna ett blogginlägg åt detta ämne.

För det första kan vi fråga oss vad begreppet personalism egentligen innebär. Jag letade lite efter litteratur i ämnet som jag själv införskaffat och hittade då två essäer med titeln ”Personalismen och naturrätten av idéhistorikern Lars F Eklund (Timbro 1995). Jag har inte här utrymme att utveckla mig djupare än Eklunds skrift utan hänvisar till vårt principprogram för en mer ingående läsning.

Det första man kan konstatera i sammanhanget är att den kristdemokratiska filosofin sedan länge varit ett mycket inflytelserikt tankesystem i en internationell kontext. I Sverige är den internationella kristdemokratins rötter relativt okänd. Jag vill därför uppmana till en djupare läsning. Det finns gott om litteratur på området och jag ger gärna litteraturtips vid kontakt. Jag kommer därför endast ge ett axplock i denna mycket intressanta idétradition.

Inledningsvis vill jag redogöra för syftet med detta inlägg. Jag kommer därefter göra ett försök till förklaring just med hjälp av dessa två essäer. Jag sitter inte inne med hela sanningen och jag reserverar mig för fel men jag ska ändock våga på mig ett försök till förklaring.

Man kan för det första fråga sig vad begreppet ”personalism” innebär. Kortfattat skulle man kunna säga att det handlar om synen på människan, samhället och den politiska gemenskapen. Jag återkommer om den andra viktiga delen i det kristdemokratiska tankegodset och det är om naturrättens ursprung, vad innebär egentligen detta begrepp ? Vad är dess egentliga innebörd och var finns dess giltighet.

Det första vi bör nämna är när vi talar om naturrätten talar vi om etik. Etik kan vardagligt uttryckas som läran om hur vi bör handla mot varandra. Man kan också uttrycka det som att etik är den systematiska framställningen av hur vi människor bör bete oss mot varandra för att vi – alla- ska kunna leva ett i bokstavlig bemärkelse människovärdigt liv. Etiken är en praktisk vetenskap, vilket innebär att dess egentliga ändamål inte är korrekta teoretiska påståenden utan ett rätt handlande.

Redan Aristoteles och Thomas av Aquino konstaterade att människan till sin natur - sitt väsen är – en social varelse, eller som man också säger, en samhällsvarelse. Vad de ville peka på var att människan med nödvändighet är beroende av andra människor och att hon bara kan leva med andra människor. Var och en inser att eftersom samhällslivet,livet tillsammans, är något nödvändigt med ”spelregler” för hur vi bör bete oss mot varandra. För att dessa skall vara sanna, och kunna göra anspråk på efterlevnad, krävs att de är grundade på korrekt uppfattning om hur vi människor egentligen är beskaffade. Det krävs alltså insikter om människans natur för att kunna göra en ordentlig förklaring kring det vi kristdemokrater brukar kalla för naturrätt.

Naturrätten skulle alltså kunna definieras som naturlig etik grundad i människans natur och uppfattad av det mänskliga förnuftet. Eftersom den mänskliga naturen är densamma hos alla människor har naturrätten samma giltighet för alla människor i tid och rum. Den naturrättsliga etikens innehåll skulle man kunna sammanfatta som de villkor som nödvändigtvis måste vara uppfyllda för att för att vi människor – skalla kunna existera – leva på ett människovärdigt sätt.

Dessa rader är alltså bara några penseldrag, återkommer i ett par blogginlägg kring denna viktiga samhällssyn.