Gå till innehåll

Migrationspolitiken utmanar oss

Foto: Pixabay

” Migrationsstriden inom Kristdemokraterna är över”, skriver tidningen Dagen i en artikel. Partiets ledning agerar nu på olika sätt i de förslag som gavs. Det tolkas som att partiledningen lyssnat på oss som varit kritiska.

Personligen tror jag att det är sunt att man håller den här sortens av diskussioner. Partiet agerar i rätt riktning, men vi får absolut inte vara nöjda.

Utvecklingsarbete i detta område behövs. Är övertygad om att vi har den överlägset bästa politiken och vi behöver ständigt vässa den.

Debatten är nu centrerad kring tillfälliga uppehållstillstånd. Jag har lovat att jag skulle återkomma i frågan. Det är också viktigt att granska frågan utifrån att det nu skett en omsvängning till en mer restriktiv flyktingpolitik. Det är en svängning i retoriken jag känner mig väldigt främmande för. Det har en mängd sakfel och argumentationsfel börjat florerar och dessvärre fått konsekvenser för den viktiga asylrätten. Huruvida man kommer fortsätta på den linjen håller jag öppet men en inte alltför vågad gissning är att retoriken kommer fortsätta. Det är tragiskt att se hur polariserad debatt i dessa frågor. Det handlar om att sätta människovärdet i främsta rummet. Alla som kallar sig Demokrater torde stämma in i detta. Det är rent av så att demokratins yttersta kärna utgår ifrån denna.

Det handlar om att verka för en human och rättssäker migrationspolitik. Dessa grundläggande värden hämtar vi den kristna tradition och västerländska humanism som format vårt samhälle. Jag anser att alla som tar sig över gränser har rätt till en rättssäker asylprocess.

Jag har inte utrymme att diskutera alla förslag i detalj, men ska ändock göra ett försök.

För det första kan vi konstatera att de förslag som lagts under integrationsflagg i själva verket handlar om att minska flyktingströmmarna och riskerar samtidigt att försämra integrationen. Detta är tydligt när vi ser på förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd.

Tillfälliga uppehållstillstånd riskerar att leda till en försämring av integrationen. Samtidigt som den hotar vår öppenhet genom att begränsa vilka som får komma hit, och bör ses som en migrationspolitisk reform. Det går åtminstone att identifiera tre problematiska områden:

Det andra konstaterar jag att det försämrar det arbetsmarknadsanknytningen. Det finns väldigt lite som talar för liten vilja att arbeta skulle vara ett stort integrationspolitiskt problem. Snarare handlar det om att trösklarna till arbetsmarknaden för höga. Beroende på om invandringen är tillfällig eller permanent kommer en person ha olika incitament för att lära sig språk, utbilda sig, skaffa ett långsiktigt boende och etablera sig på arbetsmarknaden. Om man inte vet hur länge man får stanna i ett land kan man inte planera långsiktigt. Permanenta uppehållstillstånd höjer avkastningen av investeringar i humankapital och tillåter ett mer effektivt ekonomiskt beteende och bättre etablering på arbetsmarknaden. Detta trots att man i de ursprungliga förslagen lagt in undantag i sina förslag är det fortfarande många som drabbas av detta och inte får återförenas med sina familjer.

För det tredje kostar pengar och administrativa resurser. Tillfälliga uppehållstillstånd  innebär att varje person som kommer till Sverige måste prövas en gång till. De flesta asylsökande i dag kommer från länder med långvariga konflikter. Om de skulle få tillfälliga uppehållstillstånd måste Migrationsverket behöva pröva alla flyktingar igen, för att ändå ge de flesta permanent uppehållstillstånd efter tre år. Dubbelt så dyrt för samma utfall.Det är svårt att se några positiva integrationseffekter av reformen. Ändå har man redan i de ursprungliga förslagen lagt in sådana effekter.  En inte alltför vågad gissning är att partierna, när beslutet togs vägletts av kortsiktiga opinionsvinster snarare än en reell vilja att lösa integrationspolitiken.  Alternativet är att de verkligen vill förbättra integrationen men saknar kunskap eller intresse av att titta närmare på effekterna av sina ursprunglig förslag som är bakgrunden till den lagändring som skett.En bättre väg framåt, är att hur man kan hota människor med utvisning som man gör i den lagstiftning som finns på plats och fokuserar mer på de strukturer som lägger hinder i vägen för jobb, språk och integration.

Då kan vi både upprätthålla vår öppenhet och bättre ta vara på alla människors förmåga, oavsett var i världen de är födda.