Gå till innehåll

Lyssna på kongressen, MP

När jag nu har gett min syn på migrationspolitiken i mitt eget parti tänker jag fortsätta på detta tema i ett par inlägg. Jag är medveten om att frågorna är komplexa, men nödvändiga att diskutera. Vi ska inte recensera andra partiers politik, men vi behöver ändå lyfta ett varningens finger.

Miljöpartiet har länge haft ett stort engagemang för human flyktingpolitik. Det är naturligtvis glädjande men det finns problematiska ställningstaganden.  Dessvärre noterar jag att detta inte framgått tydligt i förhandlingarna med regeringskollegorna.

Med tanke på det beslut som man tog på kongressen att ”MP ska nu verka för att de som kom 2015, och som fått avslag för att de hunnit fylla 18 år, ska få en ny möjlighet att få permanent uppehållstillstånd” är det upp till bevis att ni har ambitionen att ställa upp för de unga som i vårt land anländer självmordsförsök och självmord som en desperat lösning att för att få uppmärksamhet för sin utsatta situation. Jag noterade att språkröret Gustav Fridolin ville avstå från det mer radikala förslaget verka för amnesti för all unga som väntat mer än ett år med anledning av att ”frågan inte skulle gå igenom bland de andra partierna i riksdagen”. En konsekvens av detta måste bli att kraftfullt verka för det beslut som nu alternativet. Allt annat vore ett svek mot er egna ambitioner!

Maria Ferm och Rasmus Ling gjorde en studieresa till Afghanistan för att med egna ögon bilda sig en uppfattning om situationen för de unga som tvingats ”återvända dit”. De flesta torde vara medvetna om att en stor del av de som sänds till Afghanistan aldrig bott i landet – varför benämningen ”återvända” är en falsk bild. Det är en skam att vare sig Sveriges regering eller Migrationsverket inte har gjort, eller ens har någon ambition, att göra en uppföljning om hur Afghanistan lever upp till sin del av avtalet som slöts i oktober. Enligt detta skall Afghanistan skydda återvändarna för ”trakasserier, hot, förföljelser och diskriminering . Sveriges mest kända Afghanistankännare Anders Fänge skriver om detta ”...ingen myndighet i vare sig Afghanistan, alldeles oavsett vad regeringen utlovat, som har kapaciteten eller ens avsikten att ”ansvar för återvändarnas säkerhet” eller skydda den till Afghanistan avvisade asylsökanden från ”trakasserier, hot,förföljelser, hot och diskriminering ”. Ett barn som utvisas till Kabul, och som inte har en familj, eller närmare släkt, blir helt utelämnad i en svår och farlig miljö, där man som ensam löper stor risk att utsättas för kriminella gäng, korrupta poliser eller maktmissbrukande statliga funktionärer”.

Vi vill se ett radikalt och bestämt Miljöparti som nu i regering och riksdag kommer att verka för ambitioner från kongressen.