Gå till innehåll

En fungerande bostadsmarknad

Foto:Pixabay

Företrädare för Sverigedemokraterna i Jönköpings kommun menar att bostadsbristen för studenter enkelt kan lösas genom att begränsa antalet lägenheter för nyananlända. En argumentation jag har väldigt svårt för.

Istället för att begränsa lägnhetsbeståndet ska vi fortsätta att söka integrering på bostadsmarknaden och utveckla byggandet i Jönköpings kommun istället för att begränsa som SD vill.

Jag utvecklar vår syn bostadspolitik i kommunen här. Den svenska bostadsmarknaden har under lång tid karaktärisera av ett underskott. Inte bara i storstäderna, utan även i orter som Jönköping.

Att den svenska bostadfsmarknaden ser ut som den gör beror på flera samverkande faktorer. Det massiva regelverk som finns gör givetvis sitt för att hindra framväxten av nya bostäder, och då framförallt lägenheter med lägre standard (mindre storlek och färre tillbehör) och därmed lägre pris.

Därtill finns en hyresreglering som gör att de bostäder som finns inte nyttjas på ett optimalt sätt.
Långa köer får människor att hamstra lägenheter och bostäder står oanvända. För
den som kommer som nyanländ och inte har möjlighet att köpa sitt boende är detta två faktorer som är avgörande för möjligheten att få en lägenhet.

Segregation är ofta inte ett val, utan snarare något som händer när ett system sorterar människor efter variabler som hänger samman med deras demografi. När
det kommer till bostadssegregation handlar detta ofta om härkomst. Alla behöver
någonstansatt bo och i en stad där bostadskön för en lägenhet i centrum kan
överstiga ett decennium, som exempelvis Stockholm, är det inte konstigt att de
som flyttat till Sverige och därmed inte hunnit köa länge nog också förpassas till
ett förortsområde med kortare kö. Cecilia Brogren och Hanna Fridell har visat att
segregationen i Stockholm är mindre i bostadsrättsområden än i hyresrättsområden.

Jag kommer utveckla mitt resonemang i några blogginlägg men stannar här.