Gå till innehåll

Dags för omtänk i bostadspolitiken

Jag lovade att återkomma till bostadsproblematiken. Jag kommer i detta blogginlägg göra ett försök till att ringa in problematiken.

Alliansregeringens reformer handlade främst om att lönsamheten i att bygga och hyra ut för att på så vis öka antalet tillgängliga bostäder. Denna mandatperiod har man sökt stödja denna utveckling.

Det är en början och om antalet hyresrätter ökar så borde även köerna minska. Vill man komma åt de segregrationsproblem som bostadsmarknaden i allmänhet och hyresrättsmarknaden i synnerhet orsakar så behövs dock större reformer som tar tag i problemets kärna.Så länge nyanlända oftare behöver i Sverige oftare behöver ta första boende som erbjuds emedan de som bott här länge kan sitta och lurpassa i bostadsköer eller sedan länge förvärvade kontaktnät och vänta in de riktigt heta bostäderna så kommer vi också att ha en segregation där de infödda, de med infödda föräldrar och de som bott här länge bor mer centralt eller i mer attraktiva områden. De som
mer nyligen flyttat till Sverige, eller växer upp med föräldrar som flyttat hit kommer
å andra sidan oftare bo i mindre attraktiva områden, ofta förorter präglade av olika
sociala problem.

På byggandesidan behövs reformer som gör det enklare att få tillstånd att bygga
och regelförenklingar som sänker kostnaden att bygga nytt. Det går exempelvis
att begränsa överklagandemöjligheterna för bygglov. Ett exempel kan vara att
minska kretsen som ges rätt att överklaga, vilken idag inte bara inkluderar de med en konkret fastighetsgräns, men mer effektivt torde det vara att se över hur
många instanser en överklagan ska prövas i. Idag kan ett ärende gå från länsstyrelsen
till mark- och miljödomstolen utan att det krävs prövningstillstånd – det är
bara i mark- och miljööverdomstolen som ett sådant krävs. Här går det också att
diskutera om inte olika system ska gälla för den som ansökt om bygglovet och den
som vill se till att ett bygge inte blir av. Visst är det rimligt att kunna överklaga utan
prövningstillstånd när det offentliga begränsar någons användning av sin mark,
men det betyder inte att den som inte äger marken bör ha samma överklagandemöjligheter för att kunna stoppa det hela. Det måste trots allt ses som en större inskränkning av medborgares rättigheter att de inte får bygga vad de vill än att någon skulle riskera att få skugga på balkongen.

Det finns naturligtvis fler aspekter och jag tror att vi behöver vända på varje sten i denna diskussion - jag deltar gärna i den framöver.