Gå till innehåll

Jag fokuserar mitt skrivande på temat integration. I lokalmedia här i Jönköping kan vi läsa om att just nu i Jönköping samlas nu cirka 100 ungdomar från olika delar av Sverige i ett integrationsprojekt. 80 ungdomar som flytt från Sverige är i Jönköping på läger för att de lättare ska integreras i samhället med hjälp av fotbollen.

Traditionellt sätt vill vi kristdemokrater stötta det ideella samhället. I vårt principprogram kan vi läsa vikten av att uppmuntra till ideellt engagemang. Det är viktigt att ta tillvara de goda krafterna i samhället oavsett etnisk och social bakgrund tas tillvara.

Många upplever integrationen av etniska grupper i samhället som ett problem. Vi kristdemokrater menar att det i grunden inte är ett problem utan handlar om möjligheter. Det innebär först och främst en individs respekt för kulturskillnader samtidigt som det lägger ett stort ansvar för att skydda människor ifrån etnisk diskriminering. Här fyller civilsamhället en viktig roll.

Det finns flera goda förslag från mitt parti i denna fråga – men jag stannar här för idag.

Har med intresse följt rapporteringen i tidningen Dagen angående att många är besvikna på vårt parti i valrörelsen. Jag är övertygad om att vi kristdemokrater har den bästa politiken för vårt land. Det har bevisligen fungerat när vi var i regeringsställning men vi får absolut inte vara nöjda. Det finns mycket att kämpa vidare för. Den polariserade debattklimat som nu råder är bara att beklaga. Det är i samhällsgemenskapen som vi utvecklas som människor. Det torde vara självklart för varje person som kallar sig demokrat att arbeta för. Vi kan inte längre stå och navelskåda utan vara på barrikaderna för det okränkbara människovärdet.

Jag vill understryka att jag respekterar dom som inte har samma åsikt som mig men jag vill ändock dra några reflektioner.  Kristna Värdepartiet hävdar att vi kristdemokrater för att svika våra principer -väljarna sviker KD. Det finns all anledning att ifrågasätta ett sådant uttalande.

Man argumenterar för att inte rösta på Kristdemokraterna finns det all anledning att se upp. Självklart ska vi våga ifrågasätta partiets ståndpunkter. Det är när argumentationen vässas och vi lyssnar in människor som både är kritiska och positiva. Jag tolkar inte annat när jag tar del av tidningen Dagens nyhetsrapportering från Nyhemsveckan i samband med Ebba Busch Thors besök där. Lika självklart tror jag att vi då kunde lyssna vad folk vill ta upp, vad som ligger närmast våra hjärtan. Jag är övertygad om att både vår partiledare och många andra intresserade är beredda att lyssna på vad som framförs. Det finns ett betydande värde i det kristdemokratiska tankegodset att allt inte ska vara politik – att vi tydligt har politikens gränsvakter. Som politiker behöver man ta ställning i sakfrågor, inte minst ett valår.

Problemet för Sveriges väljare idag, är inte att varje parti är övertydligt med sin människosyn och etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med sin etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med särskilda frågor överhuvudtaget, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i övrigt har mycket litet gemensamt.

SD har tydligt framfört att det mesta är invandrarnas fel, oavsett politiskt ämnesområde. Hur deras människosyn ser ut,är det väl få som tvivlar på. Medan KD inte bara talar om allas lika värde och människas absoluta och okränkbara värde.

Vilket annat parti än KD tar så tydligt avstånd från nyttoetik och värdenihilism? Vilket annat parti vågar deklarera så tydligt att den kristna etiken är ledstjärnan, samtidigt som vi erkänner allas vår ofullkomlighet att leva upp till idealen. Och handen på hjärtat, kan verkligen våra samarbetspartier (läs Alliansen) tydligt säga vilken ideologisk grund man står på när de flesta partierna rört sig mot mitten på höger-vänsterskalan?

Att dela upp enskilda frågor ur vårt principprogram och driva dem för sig när vi har en internationell kristdemokrati som täcker den spännvidden ägnar man sig åt populism som gör mer skada än nytta.

Det var ett långt inlägg, jag hoppas ni orkar läsa och reflektera.

I ropet är nu personalismen som är en av grundbultarna för kristdemokratisk ideologi, inte minst med tanke på den artikel av författaren och journalisten David Brooks idag. Jag tror att väljarna förväntar av oss kristdemokrater att vi förklarar vad detta synsätt på människan. Jag tänkte därför ägna ett blogginlägg åt detta ämne.

För det första kan vi fråga oss vad begreppet personalism egentligen innebär. Jag letade lite efter litteratur i ämnet som jag själv införskaffat och hittade då två essäer med titeln ”Personalismen och naturrätten av idéhistorikern Lars F Eklund (Timbro 1995). Jag har inte här utrymme att utveckla mig djupare än Eklunds skrift utan hänvisar till vårt principprogram för en mer ingående läsning.

Det första man kan konstatera i sammanhanget är att den kristdemokratiska filosofin sedan länge varit ett mycket inflytelserikt tankesystem i en internationell kontext. I Sverige är den internationella kristdemokratins rötter relativt okänd. Jag vill därför uppmana till en djupare läsning. Det finns gott om litteratur på området och jag ger gärna litteraturtips vid kontakt. Jag kommer därför endast ge ett axplock i denna mycket intressanta idétradition.

Inledningsvis vill jag redogöra för syftet med detta inlägg. Jag kommer därefter göra ett försök till förklaring just med hjälp av dessa två essäer. Jag sitter inte inne med hela sanningen och jag reserverar mig för fel men jag ska ändock våga på mig ett försök till förklaring.

Man kan för det första fråga sig vad begreppet ”personalism” innebär. Kortfattat skulle man kunna säga att det handlar om synen på människan, samhället och den politiska gemenskapen. Jag återkommer om den andra viktiga delen i det kristdemokratiska tankegodset och det är om naturrättens ursprung, vad innebär egentligen detta begrepp ? Vad är dess egentliga innebörd och var finns dess giltighet.

Det första vi bör nämna är när vi talar om naturrätten talar vi om etik. Etik kan vardagligt uttryckas som läran om hur vi bör handla mot varandra. Man kan också uttrycka det som att etik är den systematiska framställningen av hur vi människor bör bete oss mot varandra för att vi – alla- ska kunna leva ett i bokstavlig bemärkelse människovärdigt liv. Etiken är en praktisk vetenskap, vilket innebär att dess egentliga ändamål inte är korrekta teoretiska påståenden utan ett rätt handlande.

Redan Aristoteles och Thomas av Aquino konstaterade att människan till sin natur - sitt väsen är – en social varelse, eller som man också säger, en samhällsvarelse. Vad de ville peka på var att människan med nödvändighet är beroende av andra människor och att hon bara kan leva med andra människor. Var och en inser att eftersom samhällslivet,livet tillsammans, är något nödvändigt med ”spelregler” för hur vi bör bete oss mot varandra. För att dessa skall vara sanna, och kunna göra anspråk på efterlevnad, krävs att de är grundade på korrekt uppfattning om hur vi människor egentligen är beskaffade. Det krävs alltså insikter om människans natur för att kunna göra en ordentlig förklaring kring det vi kristdemokrater brukar kalla för naturrätt.

Naturrätten skulle alltså kunna definieras som naturlig etik grundad i människans natur och uppfattad av det mänskliga förnuftet. Eftersom den mänskliga naturen är densamma hos alla människor har naturrätten samma giltighet för alla människor i tid och rum. Den naturrättsliga etikens innehåll skulle man kunna sammanfatta som de villkor som nödvändigtvis måste vara uppfyllda för att för att vi människor – skalla kunna existera – leva på ett människovärdigt sätt.

Dessa rader är alltså bara några penseldrag, återkommer i ett par blogginlägg kring denna viktiga samhällssyn.

I vår lokaltidning, Jönköpings Posten för Sverigedemokraterna en debatt om nationalism. Eftersom min artikel inte blev publicerad så lägger jag in den här på min blogg. Det kommer säkerligen finnas anledning till att fortsätta debatten.  Retoriken som förts har många gånger varit tuff.

Självklart ska vi arbeta mer på integrationsområdet. Det finns mycket mer att arbeta med. Det bärande i detta arbete är människovärdet.Vi måste alltid vara beredda att stå upp för det. Vår värdegrund har sin grund i det judisk-kristna tankegodset som vårt samhälle vilar på - om alla människors lika, okränkbara människovärde och absoluta människovärde.

I sammanhanget är det på sin plats att föra en diskussion om själva begreppet nationalism. Enkelt uttryckt finns det två typer av nationalism. Den tyska (etniska nationalismen)  och den amerikanska (institutionsnationalism).

Den etniska nationalismen betonar härkomst och tenderar vara en sluten form av nationalism där medborgarnas ursprung är avgörande för den enskildes deltagande i nationen. Den institutionella nationalismen är en öppen form av nationalism och där betyder det mindre varifrån en person kommer,utan det viktiga är att man stöttar det nya landet utifrån den egna förmågan och att man respekterar både rättigheter och skyldigheter som är grunden för ett hållbart samhällsbygge.

En fråga som inställer sig, är vilken nationalism SD strävar efter ?

 

Nyligen publicerade jag min syn när det gäller migrationspolitiken. Jag har medvetet valt fokus på de brister som finns.

Jag ska försöka utveckla denna. Naturligtvis är det positivt att man nu börjar jobba i frågan, b la genom en ny lagstiftning som börjar gälla i sommar som omfattar de ensamkommande barn och ungdomar genom en utdragen asylprocess ska få en chans till uppehållstillstånd. Arbete som välkomnas,men långt ifrån tillräckligt.

Jag har tidigare pekat på de rättsosäkra åldersbedömningar. Jag är medveten om att expertisen är delad, men jag ändock göra ett försök att teckna de problem som finns.

Den skönsmässiga åldersuppskrivningen av ensamkommande barn måste förkastas. Under 18 år får 88 % av afghanska ungdomar uppehållstillstånd, efter fyllda 18 eller uppskrivna till 18 räddas endast 5 %! Det är uppenbart att människovärdet är på undantag.
Enligt Migrationsverkets skall den enskilde ”bevisa sin ålder". Majoriteten av asylsökande från Afghanistan saknar id-handlingar som godkänns av Migrationsverket. Utan id-handling får vederbörande det svårt i asylprocessen. Migrationsverket efterfrågar som rutin tazkira (enklare form av afghansk id-handling), sjukvårdskort eller skolbetyg men när dessa presenterats har de inget värde för Migrationsverket.

Intyg från läkare som visar på längdtillväxt under åren i Sverige, intyg ifrån erfarna lärare, kuratorer och psykologer som uttalar sig om den unges mognad bedöms inte ha ”bevisvärde”.

Den ’nya’ metoden om åldersbedömningar togs i bruk utan att beakta kritik i remissomgångarna. Fortfarande saknas perspektivet om etnicitet. När det gäller tänder skiljer det upp till 4 år i utveckling mellan olika undersökta grupper och det finns inga referensmaterial på de etniska grupper som söker asyl i Sverige. Undersökning av knäleder har tagits i bruk med mycket knapphändigt vetenskapligt underlag – endast 13 fall! Två metoder skulle användas för att göra bedömningen säkrare men nu krävs att bägge skall visa på omogenhet för att vederbörande skall bedömas vara barn – det blev säkrare för vem?

Migrationsverkets bedömer (SR 31/2017) att säkerhetsläget i Afghanistan har förvärrats och man befarar fortsatt eskalering av läget. Det är ofattbart att Migrationsverket inte drar konsekvenser av sina egna analyser! Röda Korset har gjort det och drar av säkerhetsskäl tillbaka sin personal.

Enligt det avtal som slutits mellan Sverige och Afghanistan ska Afghanistan skydda mot ”trakasserier, hot och förföljelser och diskriminering”. Under de senaste månaderna har flyktingministrarna i Afghanistan vid tre tillfällen gått ut och vädjat om stopp av utvisningar då landet inte klarar av mottagandet. Sverige väljer att blunda och ingen uppföljning om hur det går för återvändarna har gjorts. Det har däremot nyhetssajten www.blankspot.se gjort och den visar en omöjlig försörjning samt upprepade incidenser med hot, våld och även dödsfall.

Vid tvångsdeportering brukas psykisk tortyr. Utredningarna är så dåligt underbyggda att inhibition sker sista timmarna till minuterna innan ombordstigning på planet för c:a hälften av de som skall deporteras.

Det är katastrofalt att unga afghaner i Sverige skall behöva visa sitt betyg av svensk migrationspolitisk genom självmord och självmordsförsök - jag vädjar nu till regeringen och Sveriges riksdag att ta hänsyn till dessa aspekter och ger amnesti.

Efter press från Miljöpartiet var gårdagens stora nyhet att regeringen gjort en tvärvändning i migrationspolitiken. Nu kan unga asylsökande från Afghanistan slutföra sin gymnasieutbildning inom ramen för tillfälliga uppehållstillstånd. Ett steg i rätt riktning men det krävs ett långsiktigt arbete i dessa frågor över partigränserna.  Jag är otroligt tacksam över de frivilligorganisationer som arbetat i frågan.

Det finns anledning att titta vidare på de förslag som  finns i frågan, inte minst i frågan om medicinska åldersbedömningar.Den numera accepterade metoden för åldersbedömning har fortfarande svagheter som uppmärksammats.

Syftet med ’osäkra’ metoder (magnetunderökning av knä och röntgen av visdomständer) var att ge större säkerhet. Att bedömningarna nu blir till den enskildes nackdel om bedömningarna skiljer sig åt: om den ena undersökningen talar för 18 år och den andre metoden  18 år så uppskrivs åldern, var inte avsikten i förarbetet!

På nytt uppmärksammar man också det som Socialstyrelsen redan i remissförfarande påpekade: Det finns inga referensvärden för de befolkningsgrupper som de aktuella ungdomarna kommer ifrån. Metoden borde enligt Socialstyrelsen inte komma i bruk förrän sådana undersökningar var gjorda.

Socialstyrelsen skriver 2016-07 07: Start /Publikationer 2016 /Metoder för radiologisk åldersbedömning – en systematisk översikt.

På sidan 16: ”Effekten av etnicitet måste dock undersökas i ytterligare studier. För att belysa frågan om etnicitet föreslås bekräftande studie på barn födda i Sverige med utländsk bakgrund från olika befolkningar göras som en kvalitetskontroll av metoden. Genom att undersöka barn födda i Sverige i första respektive andra generationen kan effekten av etnicitet möjligen kvantifieras”. Enligt professor Gunilla Klingberg tandläkarhögskolan i Malmö, skiljer det upp till 4 år mellan de mest extrema i redan studerade etniska grupper.

Det finns anledning till självkritik.

När jag nu har gett min syn på migrationspolitiken i mitt eget parti tänker jag fortsätta på detta tema i ett par inlägg. Jag är medveten om att frågorna är komplexa, men nödvändiga att diskutera. Vi ska inte recensera andra partiers politik, men vi behöver ändå lyfta ett varningens finger.

Miljöpartiet har länge haft ett stort engagemang för human flyktingpolitik. Det är naturligtvis glädjande men det finns problematiska ställningstaganden.  Dessvärre noterar jag att detta inte framgått tydligt i förhandlingarna med regeringskollegorna.

Med tanke på det beslut som man tog på kongressen att ”MP ska nu verka för att de som kom 2015, och som fått avslag för att de hunnit fylla 18 år, ska få en ny möjlighet att få permanent uppehållstillstånd” är det upp till bevis att ni har ambitionen att ställa upp för de unga som i vårt land anländer självmordsförsök och självmord som en desperat lösning att för att få uppmärksamhet för sin utsatta situation. Jag noterade att språkröret Gustav Fridolin ville avstå från det mer radikala förslaget verka för amnesti för all unga som väntat mer än ett år med anledning av att ”frågan inte skulle gå igenom bland de andra partierna i riksdagen”. En konsekvens av detta måste bli att kraftfullt verka för det beslut som nu alternativet. Allt annat vore ett svek mot er egna ambitioner!

Maria Ferm och Rasmus Ling gjorde en studieresa till Afghanistan för att med egna ögon bilda sig en uppfattning om situationen för de unga som tvingats ”återvända dit”. De flesta torde vara medvetna om att en stor del av de som sänds till Afghanistan aldrig bott i landet – varför benämningen ”återvända” är en falsk bild. Det är en skam att vare sig Sveriges regering eller Migrationsverket inte har gjort, eller ens har någon ambition, att göra en uppföljning om hur Afghanistan lever upp till sin del av avtalet som slöts i oktober. Enligt detta skall Afghanistan skydda återvändarna för ”trakasserier, hot, förföljelser och diskriminering . Sveriges mest kända Afghanistankännare Anders Fänge skriver om detta ”...ingen myndighet i vare sig Afghanistan, alldeles oavsett vad regeringen utlovat, som har kapaciteten eller ens avsikten att ”ansvar för återvändarnas säkerhet” eller skydda den till Afghanistan avvisade asylsökanden från ”trakasserier, hot,förföljelser, hot och diskriminering ”. Ett barn som utvisas till Kabul, och som inte har en familj, eller närmare släkt, blir helt utelämnad i en svår och farlig miljö, där man som ensam löper stor risk att utsättas för kriminella gäng, korrupta poliser eller maktmissbrukande statliga funktionärer”.

Vi vill se ett radikalt och bestämt Miljöparti som nu i regering och riksdag kommer att verka för ambitioner från kongressen.

Foto: Pixabay

Uttalanden i media, inte minst i Dagen har vi sett hur ledande kristdemokrater gått i de intentioner vi hade vid rikstinget och det är ett steg i rätt riktning, men vi får absolut inte vara nöjda.

Jag är övertygad om att vi har den bästa politiken, men det behövs också ett långsiktigt arbete också inom partiet. Vår ideologi binder oss tveklöst till ett ansvar för medmänniskan och att alltid försvara människovärdet. Tyvärr har den omsvängning i migrationspolitiken som skett inte satt detta i fokus. Istället har partitaktik och att man vägletts av kortsiktiga opinionsvindar. Fler och fler verkar nu vakna upp, inte minst från civilsamhället. Det är i de minsta grupperna i samhället som värderingar framkommer som tydligast - detta brukar vi kristdemokrater kalla för subsidaritet. Det är dessa gemenskaper som värderingar växer och idéer kommer till sin rätt - detta brukar vi kristdemokrater kalla för subsidaritet. Det är dags att vi tar tag i dessa utmaningar utan att hamna i ett alltför polariserat läge. Det är uppenbart att människovärdet är på undantag.

Nyligen gick moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna i Jönköpings region ut och förhandlade utan övriga Allianspartiers vetskap. Det är illavarslande för regionens bästa ur flera perspektiv och visar på den polarisering som finns i svensk politik. Man kan fundera kring vilken värdegrund politiken ska stå på. Denna värdegrund bygger  demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Vi sätter människovärdet och familjen högt, och motarbetar alla former av totalitarism. Det är rent av så att demokratins innersta kärna utgår från detta.Detta var mina funderingar så långt. Är glad för vårt regionråd Mia Frisk var tydlig i denna fråga. Återkommer med mer om detta.

Jag lovade att återkomma till bostadsproblematiken. Jag kommer i detta blogginlägg göra ett försök till att ringa in problematiken.

Alliansregeringens reformer handlade främst om att lönsamheten i att bygga och hyra ut för att på så vis öka antalet tillgängliga bostäder. Denna mandatperiod har man sökt stödja denna utveckling.

Det är en början och om antalet hyresrätter ökar så borde även köerna minska. Vill man komma åt de segregrationsproblem som bostadsmarknaden i allmänhet och hyresrättsmarknaden i synnerhet orsakar så behövs dock större reformer som tar tag i problemets kärna.Så länge nyanlända oftare behöver i Sverige oftare behöver ta första boende som erbjuds emedan de som bott här länge kan sitta och lurpassa i bostadsköer eller sedan länge förvärvade kontaktnät och vänta in de riktigt heta bostäderna så kommer vi också att ha en segregation där de infödda, de med infödda föräldrar och de som bott här länge bor mer centralt eller i mer attraktiva områden. De som
mer nyligen flyttat till Sverige, eller växer upp med föräldrar som flyttat hit kommer
å andra sidan oftare bo i mindre attraktiva områden, ofta förorter präglade av olika
sociala problem.

På byggandesidan behövs reformer som gör det enklare att få tillstånd att bygga
och regelförenklingar som sänker kostnaden att bygga nytt. Det går exempelvis
att begränsa överklagandemöjligheterna för bygglov. Ett exempel kan vara att
minska kretsen som ges rätt att överklaga, vilken idag inte bara inkluderar de med en konkret fastighetsgräns, men mer effektivt torde det vara att se över hur
många instanser en överklagan ska prövas i. Idag kan ett ärende gå från länsstyrelsen
till mark- och miljödomstolen utan att det krävs prövningstillstånd – det är
bara i mark- och miljööverdomstolen som ett sådant krävs. Här går det också att
diskutera om inte olika system ska gälla för den som ansökt om bygglovet och den
som vill se till att ett bygge inte blir av. Visst är det rimligt att kunna överklaga utan
prövningstillstånd när det offentliga begränsar någons användning av sin mark,
men det betyder inte att den som inte äger marken bör ha samma överklagandemöjligheter för att kunna stoppa det hela. Det måste trots allt ses som en större inskränkning av medborgares rättigheter att de inte får bygga vad de vill än att någon skulle riskera att få skugga på balkongen.

Det finns naturligtvis fler aspekter och jag tror att vi behöver vända på varje sten i denna diskussion - jag deltar gärna i den framöver.