Gå till innehåll

Jag fokuserar mitt skrivande på temat integration. I lokalmedia här i Jönköping kan vi läsa om att just nu i Jönköping samlas nu cirka 100 ungdomar från olika delar av Sverige i ett integrationsprojekt. 80 ungdomar som flytt från Sverige är i Jönköping på läger för att de lättare ska integreras i samhället med hjälp av fotbollen.

Traditionellt sätt vill vi kristdemokrater stötta det ideella samhället. I vårt principprogram kan vi läsa vikten av att uppmuntra till ideellt engagemang. Det är viktigt att ta tillvara de goda krafterna i samhället oavsett etnisk och social bakgrund tas tillvara.

Många upplever integrationen av etniska grupper i samhället som ett problem. Vi kristdemokrater menar att det i grunden inte är ett problem utan handlar om möjligheter. Det innebär först och främst en individs respekt för kulturskillnader samtidigt som det lägger ett stort ansvar för att skydda människor ifrån etnisk diskriminering. Här fyller civilsamhället en viktig roll.

Det finns flera goda förslag från mitt parti i denna fråga – men jag stannar här för idag.

Har med intresse följt rapporteringen i tidningen Dagen angående att många är besvikna på vårt parti i valrörelsen. Jag är övertygad om att vi kristdemokrater har den bästa politiken för vårt land. Det har bevisligen fungerat när vi var i regeringsställning men vi får absolut inte vara nöjda. Det finns mycket att kämpa vidare för. Den polariserade debattklimat som nu råder är bara att beklaga. Det är i samhällsgemenskapen som vi utvecklas som människor. Det torde vara självklart för varje person som kallar sig demokrat att arbeta för. Vi kan inte längre stå och navelskåda utan vara på barrikaderna för det okränkbara människovärdet.

Jag vill understryka att jag respekterar dom som inte har samma åsikt som mig men jag vill ändock dra några reflektioner.  Kristna Värdepartiet hävdar att vi kristdemokrater för att svika våra principer -väljarna sviker KD. Det finns all anledning att ifrågasätta ett sådant uttalande.

Man argumenterar för att inte rösta på Kristdemokraterna finns det all anledning att se upp. Självklart ska vi våga ifrågasätta partiets ståndpunkter. Det är när argumentationen vässas och vi lyssnar in människor som både är kritiska och positiva. Jag tolkar inte annat när jag tar del av tidningen Dagens nyhetsrapportering från Nyhemsveckan i samband med Ebba Busch Thors besök där. Lika självklart tror jag att vi då kunde lyssna vad folk vill ta upp, vad som ligger närmast våra hjärtan. Jag är övertygad om att både vår partiledare och många andra intresserade är beredda att lyssna på vad som framförs. Det finns ett betydande värde i det kristdemokratiska tankegodset att allt inte ska vara politik – att vi tydligt har politikens gränsvakter. Som politiker behöver man ta ställning i sakfrågor, inte minst ett valår.

Problemet för Sveriges väljare idag, är inte att varje parti är övertydligt med sin människosyn och etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med sin etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med särskilda frågor överhuvudtaget, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i övrigt har mycket litet gemensamt.

SD har tydligt framfört att det mesta är invandrarnas fel, oavsett politiskt ämnesområde. Hur deras människosyn ser ut,är det väl få som tvivlar på. Medan KD inte bara talar om allas lika värde och människas absoluta och okränkbara värde.

Vilket annat parti än KD tar så tydligt avstånd från nyttoetik och värdenihilism? Vilket annat parti vågar deklarera så tydligt att den kristna etiken är ledstjärnan, samtidigt som vi erkänner allas vår ofullkomlighet att leva upp till idealen. Och handen på hjärtat, kan verkligen våra samarbetspartier (läs Alliansen) tydligt säga vilken ideologisk grund man står på när de flesta partierna rört sig mot mitten på höger-vänsterskalan?

Att dela upp enskilda frågor ur vårt principprogram och driva dem för sig när vi har en internationell kristdemokrati som täcker den spännvidden ägnar man sig åt populism som gör mer skada än nytta.

Det var ett långt inlägg, jag hoppas ni orkar läsa och reflektera.

I ropet är nu personalismen som är en av grundbultarna för kristdemokratisk ideologi, inte minst med tanke på den artikel av författaren och journalisten David Brooks idag. Jag tror att väljarna förväntar av oss kristdemokrater att vi förklarar vad detta synsätt på människan. Jag tänkte därför ägna ett blogginlägg åt detta ämne.

För det första kan vi fråga oss vad begreppet personalism egentligen innebär. Jag letade lite efter litteratur i ämnet som jag själv införskaffat och hittade då två essäer med titeln ”Personalismen och naturrätten av idéhistorikern Lars F Eklund (Timbro 1995). Jag har inte här utrymme att utveckla mig djupare än Eklunds skrift utan hänvisar till vårt principprogram för en mer ingående läsning.

Det första man kan konstatera i sammanhanget är att den kristdemokratiska filosofin sedan länge varit ett mycket inflytelserikt tankesystem i en internationell kontext. I Sverige är den internationella kristdemokratins rötter relativt okänd. Jag vill därför uppmana till en djupare läsning. Det finns gott om litteratur på området och jag ger gärna litteraturtips vid kontakt. Jag kommer därför endast ge ett axplock i denna mycket intressanta idétradition.

Inledningsvis vill jag redogöra för syftet med detta inlägg. Jag kommer därefter göra ett försök till förklaring just med hjälp av dessa två essäer. Jag sitter inte inne med hela sanningen och jag reserverar mig för fel men jag ska ändock våga på mig ett försök till förklaring.

Man kan för det första fråga sig vad begreppet ”personalism” innebär. Kortfattat skulle man kunna säga att det handlar om synen på människan, samhället och den politiska gemenskapen. Jag återkommer om den andra viktiga delen i det kristdemokratiska tankegodset och det är om naturrättens ursprung, vad innebär egentligen detta begrepp ? Vad är dess egentliga innebörd och var finns dess giltighet.

Det första vi bör nämna är när vi talar om naturrätten talar vi om etik. Etik kan vardagligt uttryckas som läran om hur vi bör handla mot varandra. Man kan också uttrycka det som att etik är den systematiska framställningen av hur vi människor bör bete oss mot varandra för att vi – alla- ska kunna leva ett i bokstavlig bemärkelse människovärdigt liv. Etiken är en praktisk vetenskap, vilket innebär att dess egentliga ändamål inte är korrekta teoretiska påståenden utan ett rätt handlande.

Redan Aristoteles och Thomas av Aquino konstaterade att människan till sin natur - sitt väsen är – en social varelse, eller som man också säger, en samhällsvarelse. Vad de ville peka på var att människan med nödvändighet är beroende av andra människor och att hon bara kan leva med andra människor. Var och en inser att eftersom samhällslivet,livet tillsammans, är något nödvändigt med ”spelregler” för hur vi bör bete oss mot varandra. För att dessa skall vara sanna, och kunna göra anspråk på efterlevnad, krävs att de är grundade på korrekt uppfattning om hur vi människor egentligen är beskaffade. Det krävs alltså insikter om människans natur för att kunna göra en ordentlig förklaring kring det vi kristdemokrater brukar kalla för naturrätt.

Naturrätten skulle alltså kunna definieras som naturlig etik grundad i människans natur och uppfattad av det mänskliga förnuftet. Eftersom den mänskliga naturen är densamma hos alla människor har naturrätten samma giltighet för alla människor i tid och rum. Den naturrättsliga etikens innehåll skulle man kunna sammanfatta som de villkor som nödvändigtvis måste vara uppfyllda för att för att vi människor – skalla kunna existera – leva på ett människovärdigt sätt.

Dessa rader är alltså bara några penseldrag, återkommer i ett par blogginlägg kring denna viktiga samhällssyn.