Gå till innehåll

Efter press från Miljöpartiet var gårdagens stora nyhet att regeringen gjort en tvärvändning i migrationspolitiken. Nu kan unga asylsökande från Afghanistan slutföra sin gymnasieutbildning inom ramen för tillfälliga uppehållstillstånd. Ett steg i rätt riktning men det krävs ett långsiktigt arbete i dessa frågor över partigränserna.  Jag är otroligt tacksam över de frivilligorganisationer som arbetat i frågan.

Det finns anledning att titta vidare på de förslag som  finns i frågan, inte minst i frågan om medicinska åldersbedömningar.Den numera accepterade metoden för åldersbedömning har fortfarande svagheter som uppmärksammats.

Syftet med ’osäkra’ metoder (magnetunderökning av knä och röntgen av visdomständer) var att ge större säkerhet. Att bedömningarna nu blir till den enskildes nackdel om bedömningarna skiljer sig åt: om den ena undersökningen talar för 18 år och den andre metoden  18 år så uppskrivs åldern, var inte avsikten i förarbetet!

På nytt uppmärksammar man också det som Socialstyrelsen redan i remissförfarande påpekade: Det finns inga referensvärden för de befolkningsgrupper som de aktuella ungdomarna kommer ifrån. Metoden borde enligt Socialstyrelsen inte komma i bruk förrän sådana undersökningar var gjorda.

Socialstyrelsen skriver 2016-07 07: Start /Publikationer 2016 /Metoder för radiologisk åldersbedömning – en systematisk översikt.

På sidan 16: ”Effekten av etnicitet måste dock undersökas i ytterligare studier. För att belysa frågan om etnicitet föreslås bekräftande studie på barn födda i Sverige med utländsk bakgrund från olika befolkningar göras som en kvalitetskontroll av metoden. Genom att undersöka barn födda i Sverige i första respektive andra generationen kan effekten av etnicitet möjligen kvantifieras”. Enligt professor Gunilla Klingberg tandläkarhögskolan i Malmö, skiljer det upp till 4 år mellan de mest extrema i redan studerade etniska grupper.

Det finns anledning till självkritik.

När jag nu har gett min syn på migrationspolitiken i mitt eget parti tänker jag fortsätta på detta tema i ett par inlägg. Jag är medveten om att frågorna är komplexa, men nödvändiga att diskutera. Vi ska inte recensera andra partiers politik, men vi behöver ändå lyfta ett varningens finger.

Miljöpartiet har länge haft ett stort engagemang för human flyktingpolitik. Det är naturligtvis glädjande men det finns problematiska ställningstaganden.  Dessvärre noterar jag att detta inte framgått tydligt i förhandlingarna med regeringskollegorna.

Med tanke på det beslut som man tog på kongressen att ”MP ska nu verka för att de som kom 2015, och som fått avslag för att de hunnit fylla 18 år, ska få en ny möjlighet att få permanent uppehållstillstånd” är det upp till bevis att ni har ambitionen att ställa upp för de unga som i vårt land anländer självmordsförsök och självmord som en desperat lösning att för att få uppmärksamhet för sin utsatta situation. Jag noterade att språkröret Gustav Fridolin ville avstå från det mer radikala förslaget verka för amnesti för all unga som väntat mer än ett år med anledning av att ”frågan inte skulle gå igenom bland de andra partierna i riksdagen”. En konsekvens av detta måste bli att kraftfullt verka för det beslut som nu alternativet. Allt annat vore ett svek mot er egna ambitioner!

Maria Ferm och Rasmus Ling gjorde en studieresa till Afghanistan för att med egna ögon bilda sig en uppfattning om situationen för de unga som tvingats ”återvända dit”. De flesta torde vara medvetna om att en stor del av de som sänds till Afghanistan aldrig bott i landet – varför benämningen ”återvända” är en falsk bild. Det är en skam att vare sig Sveriges regering eller Migrationsverket inte har gjort, eller ens har någon ambition, att göra en uppföljning om hur Afghanistan lever upp till sin del av avtalet som slöts i oktober. Enligt detta skall Afghanistan skydda återvändarna för ”trakasserier, hot, förföljelser och diskriminering . Sveriges mest kända Afghanistankännare Anders Fänge skriver om detta ”...ingen myndighet i vare sig Afghanistan, alldeles oavsett vad regeringen utlovat, som har kapaciteten eller ens avsikten att ”ansvar för återvändarnas säkerhet” eller skydda den till Afghanistan avvisade asylsökanden från ”trakasserier, hot,förföljelser, hot och diskriminering ”. Ett barn som utvisas till Kabul, och som inte har en familj, eller närmare släkt, blir helt utelämnad i en svår och farlig miljö, där man som ensam löper stor risk att utsättas för kriminella gäng, korrupta poliser eller maktmissbrukande statliga funktionärer”.

Vi vill se ett radikalt och bestämt Miljöparti som nu i regering och riksdag kommer att verka för ambitioner från kongressen.

Foto: Pixabay

Uttalanden i media, inte minst i Dagen har vi sett hur ledande kristdemokrater gått i de intentioner vi hade vid rikstinget och det är ett steg i rätt riktning, men vi får absolut inte vara nöjda.

Jag är övertygad om att vi har den bästa politiken, men det behövs också ett långsiktigt arbete också inom partiet. Vår ideologi binder oss tveklöst till ett ansvar för medmänniskan och att alltid försvara människovärdet. Tyvärr har den omsvängning i migrationspolitiken som skett inte satt detta i fokus. Istället har partitaktik och att man vägletts av kortsiktiga opinionsvindar. Fler och fler verkar nu vakna upp, inte minst från civilsamhället. Det är i de minsta grupperna i samhället som värderingar framkommer som tydligast - detta brukar vi kristdemokrater kalla för subsidaritet. Det är dessa gemenskaper som värderingar växer och idéer kommer till sin rätt - detta brukar vi kristdemokrater kalla för subsidaritet. Det är dags att vi tar tag i dessa utmaningar utan att hamna i ett alltför polariserat läge. Det är uppenbart att människovärdet är på undantag.

Nyligen gick moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna i Jönköpings region ut och förhandlade utan övriga Allianspartiers vetskap. Det är illavarslande för regionens bästa ur flera perspektiv och visar på den polarisering som finns i svensk politik. Man kan fundera kring vilken värdegrund politiken ska stå på. Denna värdegrund bygger  demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Vi sätter människovärdet och familjen högt, och motarbetar alla former av totalitarism. Det är rent av så att demokratins innersta kärna utgår från detta.Detta var mina funderingar så långt. Är glad för vårt regionråd Mia Frisk var tydlig i denna fråga. Återkommer med mer om detta.

Jag lovade att återkomma till bostadsproblematiken. Jag kommer i detta blogginlägg göra ett försök till att ringa in problematiken.

Alliansregeringens reformer handlade främst om att lönsamheten i att bygga och hyra ut för att på så vis öka antalet tillgängliga bostäder. Denna mandatperiod har man sökt stödja denna utveckling.

Det är en början och om antalet hyresrätter ökar så borde även köerna minska. Vill man komma åt de segregrationsproblem som bostadsmarknaden i allmänhet och hyresrättsmarknaden i synnerhet orsakar så behövs dock större reformer som tar tag i problemets kärna.Så länge nyanlända oftare behöver i Sverige oftare behöver ta första boende som erbjuds emedan de som bott här länge kan sitta och lurpassa i bostadsköer eller sedan länge förvärvade kontaktnät och vänta in de riktigt heta bostäderna så kommer vi också att ha en segregation där de infödda, de med infödda föräldrar och de som bott här länge bor mer centralt eller i mer attraktiva områden. De som
mer nyligen flyttat till Sverige, eller växer upp med föräldrar som flyttat hit kommer
å andra sidan oftare bo i mindre attraktiva områden, ofta förorter präglade av olika
sociala problem.

På byggandesidan behövs reformer som gör det enklare att få tillstånd att bygga
och regelförenklingar som sänker kostnaden att bygga nytt. Det går exempelvis
att begränsa överklagandemöjligheterna för bygglov. Ett exempel kan vara att
minska kretsen som ges rätt att överklaga, vilken idag inte bara inkluderar de med en konkret fastighetsgräns, men mer effektivt torde det vara att se över hur
många instanser en överklagan ska prövas i. Idag kan ett ärende gå från länsstyrelsen
till mark- och miljödomstolen utan att det krävs prövningstillstånd – det är
bara i mark- och miljööverdomstolen som ett sådant krävs. Här går det också att
diskutera om inte olika system ska gälla för den som ansökt om bygglovet och den
som vill se till att ett bygge inte blir av. Visst är det rimligt att kunna överklaga utan
prövningstillstånd när det offentliga begränsar någons användning av sin mark,
men det betyder inte att den som inte äger marken bör ha samma överklagandemöjligheter för att kunna stoppa det hela. Det måste trots allt ses som en större inskränkning av medborgares rättigheter att de inte får bygga vad de vill än att någon skulle riskera att få skugga på balkongen.

Det finns naturligtvis fler aspekter och jag tror att vi behöver vända på varje sten i denna diskussion - jag deltar gärna i den framöver.