Gå till innehåll

Jag kommer nu att fortsätta att blogga om integrationspolitiken. Jag gör inte anspråk på att kunna greppa hela frågan och om någon känner sig personligt träffad, tveka då inte att kontakta mig.

Låt mig inledningsvis vara tydlig med att migration är en mycket positiv företeelse.Människans rörlighet över gränser och mångfald är positivt, ur en lång rad perspektiv. Det ökar friheten och rörelseutrymmet, ger ekonomiska vinster, höjer levnadsstandarden och bekämpar fattigdom och ger dessutom skydd till människor som riskerar död och förföljelse.

De allra flesta utrikes födda bidrar till svensk ekonomi genom sitt arbete, som anställd eller som företagare. 640 000 personer som är födda i ett annat land går varje vecka till sitt arbete.Nästan var sjätte person som jobbar i Sverige. Invandrare står bakom vart sjätte nystartat företag.

Samtidigt har Sverige problem när det gäller invandrares ställning på arbetsmarknaden.Under de senaste decennierna har invandringen till Sverige förändrats.Fram till början av 1970-talet hade Sverige främst arbetskraftsinvandring.Numera är det flyktingar och deras anhöriga som dominerar, även om det nyligen åter har öppnats upp för arbetskraftsinvandring. Dessutom har sändarländerna bytts ut, från främst inomeuropeiska till främst utomeuropeiska sådana.

I såväl statistiken som debatten tenderar vi att behandla kollektivet ”invandrare” eller ”utrikes födda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade personer från rika, demokratiska länder som lågutbildade personer från fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden.

Vi ska också komma ihåg att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Som vi ska se senare suddas det mesta av skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas sysselsättning ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken förklaras i stället primärt av att gruppen invandrare fylls på och att för få nyanlända arbetar. Dessutom är etableringstiden för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Här har vi en enorm utmaning och vi behöver ta till oss denna utmaning.

Det är något som inte fungerar. Det blir tydligt inte minst i en internationell jämförelse.Sverige är sämst av de rika länderna på integration på arbetsmarknaden. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda är större i Sverige än i andra OECD-länder.

I Sverige har utrikes födda 82 procent av de inrikes föddas sysselsättningsnivå. Det är lägst siffra bland alla länder för vilka data finns tillgängligt. Minst två saker är värda att notera. För det första De länder som efter Sverige lyckas sämst med integrationen på arbetsmarknaden tenderar att vara sådana som liknar Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt, som Danmark, Finland och Nederländerna.

Ett sätt att illustrera problemet är att titta på en annan grupp i samhället som har lägre sysselsättningsgrad än infödda med omfattande arbetslivserfarenhet, nämligen ungdomar. För precis som utrikes födda har ungdomar lägre sysselsättningsgrad än äldre.

Bland inrikes födda i åldern 25–54 år – ”etniska svenskar mitt i livet” med statsministerns ord – är arbetslösheten så låg som 3,8 procent, mot 23,7 procent bland ungdomar och 15,9 procent bland utrikes födda.Intressanta noteringar som är värd att ha med i debatten.