Med jämna mellanrum kommer debatten om ett enda Alliansparti. Nu inleder man samarbete att gå till val på. Det finns skäl att tacka nej till detta och det passar då bra att lägga ut en artikel som jag skrev när diskussionen var aktuell.

Väljarna måste kunna välja på mer än det till synes bara på ytan viktiga. Det finns tunga skäl att säga nej till både en gemensam partibildning och en heltäckande valplattform för Alliansen. Att man däremot nu initierat arbetsgrupper inom viktiga områden, har gjorts även inför valen 2006 och 2010.

Det finns många goda förslag som lagts och kommer att läggas. Men, mer tydlighet och det behöver bli mer utrymme att faktiskt lägga nya förslag som förklarar varför man just ska lägga sin röst på det partiet. Av skäl som jag redan tidigt initierat finns det anledning för oss att säga nej tack. Problemet för Sveriges väljare idag, är inte att varje parti är övertydligt med sin människosyn och etiska grund för sin politik.

Man är inte övertydlig med särskilda frågor för sina partier överhuvudtaget, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i övrigt har mycket lite gemensamt. SD har tydligt framfört att det mesta är invandrarnas fel, oavsett politiskt ämnesområde. Hur deras människosyn ser ut, är det väl få som tvivlar på. Medan KD inte bara talar om alla människors lika värde utan också människans absoluta och okränkbara värde. Vilket annat parti än KD tar så tydligt avstånd från nyttoetik och värdenihilism?

ilket annat parti vågar deklarera så tydligt att den kristna etiken är ledstjärnan, samtidigt som vi erkänner allas vår ofullkomlighet att leva upp till idealen? Och handen på hjärtat, kan våra samarbetspartier verkligen tydligt säga vilken ideologisk grund man längre står på, när de flesta partier rört sig mot mitten på höger-vänsterskalan?

Kristdemokraternas ideolog Ingvar Svensson har många gånger sagt att ”Kristdemokraterna har en uppgift att fylla i det politiska arbetet och den uppgiften är inte att bli ytterligare ett parti på höger-vänsterskalan. Man kan formulera den värdeorienterade kristdemokratiska visionen på olika sätt. Ett är följande: vi kristdemokrater besjälas av idén att det goda samhället uppnås om människorna i ett samhälle omfattar och försöker arbeta utifrån en verklighetstrogen och hållbar människosyn. Uppgiften är alltså att omvandla det etiskt önskvärda till det politiskt möjliga så långt möjligt. Det arbetet behöver inte kompliceras utifrån en meningslös skaldebatt.”

För om förslagen blir verklighet vart skulle det partiet i så fall hamna på den vanliga parti-skalan höger/vänster? När det andra problemet i dagens politiska landskap är Moderaterna som debatterar Socialdemokraternas frågor och tvärtom. Den massmediala dramaturgin hävdas kräva två motpoler, inte fler. Det bidrar till att det inte alltid är lätt för de andra partierna att hävda sig, speciellt inte för de partier som kämpar med sviktande opinionsmätningar. Då försvinner viktiga skillnader och även grundläggande motiv, och debatten riskerar bli ytlig och förenklad. Därmed är inte sagt att man inte kan enas i ett regeringsarbete, som bevisligen fungerat i snart sju år. Det finns många goda resultat att se tillbaka på sedan maktskiftet. Till valet 2014 behövs dock mer utrymme för varje Alliansparti att lägga förslag som förklarar för väljarna varför man just ska lägga sin röst på det partiet – och att Alliansen blir som bäst när alla fyra partier är någorlunda jämlika istället för ett stort parti och tre små. Jag är övertygad om att kristdemokratin behövs för att ta upp och bevaka frågor kring människovärdet, och varje människas grundläggande behov av små och nära gemenskaper. Det är rent av så att demokratins innersta kärna utgår från principen om just det unika och lika människovärdet. Om inte, hur ska annars minoriteter kunna skyddas? Hur ska de som inte har stora intressegrupper omkring sig kunna göra sina röster hörda? Kristdemokraterna är det parti som påvisar att politikens och rättssamhällets grund är ömtåligt utan en hållbar etik och värdegrund. Det är utifrån denna övertygelse som vi tror att kristdemokratin fortsätter vara unik i svensk politik och behövs i samhällsdebatten.

I detta inlägg ska jag försöka nå migrationsfrågorna, eller snarare försöka rikta in kompassen i denna fråga. Om någon känner sig träffad eller om jag far med osanning. Tveka då inte att kontakta mig.

För det första ska vi konstatera att såväl statistiken som debatten tenderar vi att behandla ”invandrare” eller ”utrikesfödda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade personer från demokratiska länder som fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden av naturliga skäl.

För det första så ska vi ha i åtanke att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Skillnaderna suddas ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken brukar istället förklaras med att gruppen invandrare fylls på och för att för få invandrare arbetar. Etableringstiden är på tok för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Detta är inte något som fungerar. Det blir extra tydligt i en internationell jämförelse.

I Sverige ligger 82 procent av de inrikes födda sysselsättningsnivå. Noteras bör göras kring att för det första de länder som efter Sverige lyckas med integrationen på arbetsmarknaden tenderar attt var asådan som påminner om Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt, som Danmark, Finland och Nederländerna.

För det andra är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda inrikes födda. En intressant notering i sammanhanget. En viktig reservation är att jämförelsen inte behöver vara rättvisa för att de utrikes födda inte nödvändigtvis har samma förutsättningar. Jag landar ändock på att faktan är viktig att ha med sig.

För att illustrera vad det är jag menar är det nödvändigt med en målgruppsindelning. Precis som utrikes födda har denna grupp lägre sysselsättningsgrad än infödda. Precis som utrikesfödda har ungdomar lägre sysselsättningsgrad än äldre.

Detta är ett klassiskt exempel på det som den svensk nationalekonomiska nestorn, socialdemokraten Assar Lindbeck, har kallat insider-outsider problematik när de som är inne på arbetsmarknadens genom att barriärerna för dessa grupper blir för långa. Min fråga blir naturligtvis hur LO ställer sig till detta faktum ?

I långtidsutredningen konstaterar nationalekonomen Stefan Eriksson ”Om lönerna fullt ut kan anpassas till varje persons produktivitet kan relativt få okvalificerade jobb, vars lön avspeglar den lägre produktiviteten. Därefter kan hon/han i takt med att humankapitalet växer genom att språkkunskaperna och/eller yrkeskunnandet förbättras, successivt få alltmer kvalificerade jobb och lönen stiger därmed över tiden. Ofta finns det dessutom en lägsta möjlighetliga lön, vilket kan understiga vissa personers produktivitet. Det kan medföra att dessa personer inte betraktas som anställningsbara av företagen och därmed fastnar i arbetslöshet.

En annan docent i nationalekonomi Andreas Bergh, uttrycker det såhär:

”Den krassa ekonomiska analysen av Sveriges sysselsättningsproblem är att en stor del av Sveriges vuxna befolkning inte är lönsam när alla skatter har räknats in.” Vad menas egentligen med detta resonemang ? En anställning blir av när arbetsgivaren har anledning att förvänta sig att den drar in mer till företaget än hon kostar. Annars blir hon en förlustaffär för arbetsgivaren. Alla anställningar i näringslivet utgår dessutom ifrån idén att människor ska var lönsamma, att personalen ska producera ett högre värde än samma arbetstagare på samma jobb. Är det detta läge regeringen utgår ifrån i sin politik.

Jag kommer fortsätta att blogga om asylpolitiken. Detta främst med bakgrund av konflikterna i världen men det är också angeläget att förtydliga kristdemokraternas människosyn. Nu behövs denna tradition mer än någonsin.

Det första jag vill nämna är migration är en mycket positiv företeelse. Människans rörlighet och mångfald är positivt ur en lång rad perspektiv. Det ökar friheten och rörelseutrymmet, ger ekonomiska vinster och bekämpar fattigdom och ger dessutom skydd till människor som riskerar död och förföljelse.

När vi diskuterar invandringens kostnader, som på kort sikt är höga och på lång sikt jämnar ut sig så är det viktigt att fastslå att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Skillnaden suddas ut mellan utrikes och inrikes föddas sysselsättning ut med tiden.

Den negativa arbetsmarknadsstatistiken kan bäst förklaras av att invandrare fylls på och att för få nyanlända arbetar. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Detta pekar på att det är viktigt att effektivisera hanteringen av ärendena. Men det får inte ske på bekostnad av asylrätten som vis ska se längre fram i detta inlägg.

Den springande punkten är att det är något som inte fungerar. Det blir extra tydligt i en internationell jämförelse. Sverige är sämst bland de rika länderna på integration och utrikesfödda är i större i Sverige än övriga OECD länder.

Det är i sammanhanget viktigt att fastslå de länder som Sverige ofta lyckas sämst med tenderar att vara sådan som liknar Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt. Exempel på dess länder är Danmark, Finland och Nederländerna.
Värt att notera i sammanhanget är också bland tio av dessa OECD länder är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda än bland inrikes födda. Dessa siffror behöver inte vara rättvisa och alla har inte samma förutsättningar. Men jag tycker ändock att siffrorna sätter lite perspektiv.

Jag kommer nu att fortsätta på ämnet migration och integrationspolitik. Vi behöver förtydliga synen på människovärdet i en kristdemokratisk kontext. Jag kommer därför inledningsvis översiktligt åskådliggöra debatten ur en kristdemokratisk kontext.

För det första, vill vi kristdemokrater bejaka mångfalden. Detta gör vi utifrån vår människosyn och solidaritet med andra människor. När olikheter kompletterar varandra skapas en bättre helheten. Att bejaka mångfald är inte detsamma att blunda för att det också orsakar konflikter. Därför måste de konflikter som uppstår hanteras med respekt för varandra och en vilja till samförstånd. Men också för att mångfaldens samhälle skapar dynamik och utveckling. Det är av stor vikt att våga diskutera dessa frågor utan att hamna i en alltför polariserad debatt. Det handlar om att jobba för en generös, human och rättssäker migrationspolitik. Dessa grundläggande värderingar hämtar vi i den kristna och västerländska humanism som format vårt samhälle.

Vi vill värna flyktingkonventionen och rätten till asyl. Vi anser att alla som söker sig över den svenska gränsen har rätt att få sitt skyddsbehov i en rättssäker process. Denna grundhållning är väl förankrad i det kristdemokratiska tankegodset. Det är förstås därför väldigt bra att vi kristdemokrater diskuterar dessa frågor i olika tappning. Jag ser fram emot att delta i denna diskussion med detta som utgångspunkt.

Jag ska också fortsätta syna de argument som finns i debatten. Låt mig inledningsvis nämna några axplock i denna diskussion. I november 2012 sade Fredrik Reinfeldt i ett tal på Stockholms universitet "Effekten av SD var att vi fick en politik i annan riktning.".Några år framåt tolkas denna i ett helt annat debattklimat att Reinfeldt drev en extrem flyktingpolitik för att straffa Sverigedemokraterna väljare.

Politik handlar om riktning. Ska skatterna höjas eller sänkas? Ska staten bli större eller mindre ? Ska det lättare eller svårare att invandra? Man hör nästan aldrig någon borgerlig debattör skriva att vi eftersom inte kan avskaffa alla skatter handlar diskussionen en avvägning att alla skatter ska sänkas utan överväger om hur höga skatterna, och att man lika väl kan acceptera Vänsterpartiets skatteförslag - på liknande sätt argumenterar man och skapar en sluttande logik.

Jag vill förtydliga att en begränsad invandring är helt nödvändig och någonstans bör man dra en gräns men det får inte ske på bekostnad av en begränsad asylrätt och en ny migrationspolitik som tenderar gå i motsatt riktning.

Slutligen, det hävdas att MUF, LUF och CUF som förespråkar fri invandring driver en extrem vänsterlinje. Ingenting kunde vara mer felaktigt.Varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet eller dess ungdomsförbund är för invandring. De är rädda om jobben - klassisk vänsterprotektionism. På detta manér fortsätter diskussionen nästan dagligen i media - en logisk kullerbytta.

Vill avsluta med ett citat från den socialistiske senatorn Bernie Sanders från Vermont som gjorde detta tydligt när han säger till tidningen VOX "högerfolk borde älska öppna gränser" och varnade för låglönekonkurrens. I vänsterns värld är ekonomin ett nollsummespel där den enes död är den andres bröd.

Jag ska fortsätta att blogga om migrationspolitiken som jag tidigare gjort.

Efter migrationsöverenskommelsen som slöts med Miljöpartiet efter Sverigedemokraternas inträde 2010 medförde en liberalisering av invandringspolitiken: villkoren för att stanna om omständigheterna var ömmande lättades upp. Samtidigt hade Alliansen precis överfört försörjningskrav för vissa anhöriginvandrare.

Efter lagändringen om särskilt ömmande omständigheter ökade antalet barn som fick uppehållstillstånd med denna grund enligt Migrationsverkets statistik. Då vet vi att inte hur många som aldrig ansökte om uppehållstillstånd för att de inte uppfyllde försörjningskravet.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet har sedan dess aviserat små förändringar i integrationspolitiken – bland annat vill mitt eget parti sänka etableringsersättningen och M vill sänka kostnaderna för ensamkommande barn. Men framför allt har de aviserat en ny invandringspolitik som ska minska invandringen genom tillfälliga uppehållstillstånd och ökade krav för anhöriginvandring.

Invandringspolitik handlar om vilka som får stanna. Integrationspolitik handlar om hur de som fått uppehållstillstånd får och hårdare krav i samhället och få jobb.
De tre partierna vill inte låtsas om att deras migrationspolitik sänker invandringen,utan istället att förslagen handlar mer om integrationspolitik – vilket inte stämmer. Tyvärr har utvecklingen gått åt motsatt håll.

Jag kommer fortsätta att blogga på ämnet, men nu tänker jag fira påsk.

Jag ska fortsätta att blogga lite om invandringens kostnader – jag gör inte anspråk på att diskutera hela frågan – men det finns ändock intressanta slutsatser som den OECD-rapport jag tidigare bloggat om.

Rapportens huvudsakliga slutsatser är för det första att invandrares direkta bidrag till statskassan i allmänhet är positiv. Det stora undantaget är Tyskland, där många utrikesfödda som kom från Turkiet som gästarbetare på 1960-talet och från det forna Sovjetunionen under 1990-talet.

För det andra visar rapporten att i de flesta länder har invandrare ett sämre netto i förhållande till offentliga än infödda. Detta drivs av invandrarnas lägre skatteinbetalningar och sociala avgifter och inte genom högre beroende av socialbidrag. Eftersom arbetslösa invandrare får a-kassa än infödda får a-kassa mer sällan än infödda arbetslösa är de mer benägna att hamna bland socialbidragstagare än infödda men Hushåll med lågutbildade invandrare bidrar i högre utsträckning till statsfinanserna än jämförbara infödda hushåll i nästan alla OECD-länder.

För det tredje är sysselsättningen faktorn för migranters nettobidrag, särskilt i länder med generösa välfärdsstater. Att invandrares sysselsättningsgrad till nivån av infödda skulle innebära skattemässiga vinster i många europeiska OECD-länder, i synnerhet i Belgien, Frankrike och Sverige där detta skulle ha en budgeteffekt på mer än 0,5 procent av BNP.

För det fjärde pekar på effekt på statsfinanserna av att förändra invandrares sysselsättningsgrad till samma nivå som infödda.

Andra slutsatser som rapporten pekar på är att invandrarna 2006 , samtliga förstagångsinvandrare och anhöriginvandrare, ålder och kön. Dessa insatser bör vägas i den migrationspolitiska debatten. Vi står nu inför stora utmaningar på detta område och jag kan vara kritisk mot borgerliga debattörer snabba omsvängning för en mer restriktiv flyktingpolitik som har en mängd sakfel och argumenterar florera och fått eget liv – som dessvärre nu blivit regeringspolitik. Människovärdet och rätten till liv måste gå före och här är Kristdemokraterna en viktig röst.

Ett vanligt sätt att resonera kring invandringen är att den ses tärande ekonomiskt. Det finns ny kunskap i detta område och jag tänkte skrapa lite på ytan i denna debatt. Min förhoppning är att dessa aspekter ska bidra i debatten i frågan som ofta är polariserad.

För det första kan vi konstatera att lönsamhet inte är det främsta argumentet för invandring. Att ge människor på flykt en fristad och möjlighet att söka lyckan på annan ort väger tyngre. Det är också svårt att beräkna de dynamiska effekter som invandringen medför då invandrare kommer med speciella kompetenser och entreprenöriella idéer. Faktum är att många av Sverige främsta företag är startade av invandrare.

Det finns dock en tydlig uppfattning av den ekonomiska påverka och acceptans för migration - det är därför viktigt att också se vad forskningen säger om effekterna. Vi fick för ett par år sedan ny kunskap om invandringens påverkan på statsfinanserna. OECD:s rapport International Migration Outlook 2013 tittar på ekonomisk påverkan (exklusive dynamiska effekter) av invandrare i 27 rika länder, inklusive Sverige, och kommer fram till att invandringen antingen har en positiv eller mycket liten negativ inverkan på de svenska offentliga finanserna.

Under 2013 publicerade OECD rapporten ”International Migration Outlook 2013” som tittar på ekonomisk påverkan av invandrare (definierat som utrikes födda) i 27 rika länder. Rapportens slutsatser visar att invandrare generellt har en positiv eller mycket liten negativ inverkan på ländernas statsfinanser. Jag kan bara ta några axplock i denna diskussion.

För det första Invandringen ökar i OECD-länderna, men ligger fortfarande långt under nivåerna före krisen. För det andra så ser vi att antalet internationella studenter ökar ständigt och översteg 2,6 miljoner under 2010.För det tredje under den tid som rapporten behandlar (2011) ökade antalet asylsökande till OECD-länderna med mer än en femtedel. De främsta destinationerna för asylsökande är USA,Frankrike och Tyskland.Ökningen berodde då på den arabiska vården. Jag tar upp detta exempel därför att rapporten tar upp det - nu står vi inför utmaningar där än mer visar på vikten av att människor som kommer hit, undan krig, förföljelse och tortyr. Än mer kommer vikten av att vi värnar asylrätten, med människovärdet i centrum, det är viktigt att ha med sig.

Vi kan också se att migranternas ställning på arbetsmarknaden har försämrats de senaste åren. I genomsnitt har arbetslösheten bland de utrikesfödda ökat med fem procentenheter mellan 2008 och 2012, jämfört med 3 procentenheter för de infödda. I genomsnitt är var åttonde OECD-invånare född utomlands. Denna bakgrund är mest till för en bakgrund och trender när det gäller migrationen. Flera aspekter hur vi kan utveckla vår politik inom dessa områden är en viktig utmaning.

Hur förhåller det sig då med kostnader ?. Jag kommer bara översiktligt diskutera dessa aspekter i detta inlägg. Beroende på vilka antaganden som görs och vilken metod som används varierar uppskattningar av de budgetmässiga och jag är ingen ekonom men kan ändock se samband. I de flesta länder, tenderar påverkan att vara mycket små, i termer av BNP och ligger i genomsnitt kring noll. Effekterna är vare sig positiva eller negativa, överstiger sällan 0,5 procent under ett givet år. Intressanta noteringar som jag hoppas ni tar er tid att läsa. Jag kommer ägna några blogginlägg åt denna mycket viktiga diskussion.