Socialdemokraterna är nu på offensiven när det gäller bostadspolitiken. Ett av regeringens största satsningar i regeringens jobbpaket är subventionerna till bostadsbyggandet. 15 000 nya små hyresrätter utlovas och staten ska åstadkomma detta med 3,2 miljarder kronor i årligt investeringsstöd.

Invändningarna är många: Subventioner på detta sätt är ineffektiva, styr produktutvecklingen och hämmar innovationskraften i byggbranschen. Stödet gäller alla bostäder igångsatta efter den 25 mars. Det innebär att investeringsbidraget kortsiktigt inte kommer att leda till ökad nyproduktion eftersom allt som nu byggs är planerat sedan något/några år tillbaka.

De 3,2 miljarder kronor som är avsatta för hyresrätter beräknas räcka till 15 000 lägenheter, det innebär cirka 210 000 kronor per lägenhet. Med de produktionskostnader som gäller idag räcker subventionerna till att reducera produktionskostnaden med cirka 10 procent per lägenhet. Effekten blir alltså liten till en statsfinansiell hög kostnad.
Om man antar att bostadsbyggandet av hyresrätter netto ökar med 10 procent jämfört med nuläget, utan subvention, kommer varje nytillskott kosta skattebetalarna 2,1 miljoner kronor per lgh. Ett alternativt sätt att använda dessa miljarder är att höja bostadsbidrag, förstärka kreditgarantier etcetera. Den fördelningspolitiska träffsäkerheten skulle vara högre.
Subventioner driver kostnaderna eftersom byggbranschen kommer att snabbt anpassa entreprenadpriserna utifrån de ökade marginaler som investeringsstödet skapar. Dessutom avtar byggföretagens lust att vara innovation när fokus mer flyttar mot att anpassa sig till att maximera bidragsintäkter istället för att utveckla sin produkt.

I våra studentstäder måste vi göra ett antal saker för att få fram bostäder till nya studenter. Vi behöver bygga fler bostäder.Vi behöver också utnyttja de bostäder som finns. Universitet och högskolor måste få rätt till att tillhandahålla bostäder för student och forskare. Det får de enligt lag inte göra idag. Några universitet har under 2013 fått möjlighet att införa detta på prov. Vi vill att denna möjlighet ska vara permanent och bli en rättighet. Akademiska Hus som äger en stor del av
fastigheterna på högskoleområdena bör likaså få tillhandahålla bostäder och inte bara utbildningslokaler.

Kommunerna på en högskoleorter som Jönköping måste ta sitt ansvar och tillhandahålla mark till rimliga priser för studentbostäder. Mark som är planerad för ett visst ändamål på längre sikt bör på kort sikt upplåtas för tillfälliga studentbostäder genom tillfälliga bygglov. Likaså bör kommunerna ha lägre krav vad gäller till exempel bilparkering i anslutning till fastigheterna eftersom studenter i mindre utsträckning kör bil.

Byggreglerna för studentbostäder bör förenklas. Kravet på avskiljbarhet kan minska för studentbostäder om de boende kan få samma funktioner i gemensamma utrymmen. Fastighetsavgiften för studentbostäder måste omgående avskaffas. Det är inte rimligt att till exempel ett korridorrum kostar 1 210 kronor per år i fastighetsavgift när en femrummare kostar lika mycket.

Dessa aspekter och konkreta förslag måste vi våga diskutera.