Gå till innehåll

7

Jag lovade att återkomma i frågan om skyddsjakt på varg, som bloggen Röda Malmö tar upp.

Under valrörelsen 2006 drev centerpartiet frågan om att försämra det svenska rovdjursskyddet. Vi kristdemokrater förde olyckligtvis fram samma krav vid ett flertal tillfällen. Detta har under mars 2007 lett till ett regeringsbeslut som riskerar att utrota de små populationer av järv och varg som fortfarande finns kvar.

Detta beslut möjliggör för lantbrukare att skjuta rovdjur då det är på väg att attackera tamdjur även om det inte finns inhägnat, vilket tidigare varit praxis. Den här förordningen för med sig flera problem: Idag förekommer hetsjakt på varg (om vilken debatten till största del kommit att handla om.) i vissa delar av Sverige. vissa individer skulle inte förspilla tillfället att skjuta djuren utan rättsliga påföljder, något som till och med jordbruksministern redan då befarade.

Vargen är en redan idag en utrotningshotad och rödlistad art. med ett så litet bestånd som 50 könsmogna individer fördelat på Sverige och Norge (SLU;ArtDatabanken) kan den biologiska mångfalden och den genetiska poolen få stora problem om fler djur skulle skjutas av.

Idag finns vargen endast kvar i fem län och har (undantaget från Gotland)där den redan blivit utrotad. Som kristdemokrat och miljövän så ser jag med stor oro på den utveckling som skett och vad som kommer att ske.Därmed delar jag den oro som Eus EU-kommissionär Jane Potocnik nyligen ittryckte i ett brev till miljöminister Lena Ek.

Vi kristdemokrater ska alltid vara en röst för hållbar utveckling och att vi fortsätter att arbeta för att förvalatarskapet i främsta rummet.

Råkade på ett inlägg bloggen "Röda Malmö" som menar att centerpartiets kräftgång beror på att det är problematiskt att vara "kapitalistkramare".

Inledningsvis så ska jag vara tydlig med att centerpartiet själva får bemöta kritiken men det finns ändock anledning till att kommentera inlägget. Jag återkommer i vargfrågan som skribenten tar upp i ett annat inlägg.

När det gäller det som skribenten nämner när det gäller "kapitalistkramare" så kan det konstateras att en utav hörnstenarna i en global ekonomi är frihandel. Frihandel innebär en optimal allokering av resurser mellan olika länder. Till exempel är ett glas vatten av litet värde för någon som bor nära en flod men av enormt värde för den som befinner i en öken.

Frihandel leder också till specialisering - att producenterna tillåts producera de varor och tjänster som de är allra bäst på att tillverka. Det leder i förlängningen till högre kvalitet och lägre priser på de handlade varorna och tjänsterna.

Om frihandel råder så kan utvecklingsländerna specialisera sig och produkter som de är bäst på att producera eller utvinna.Genom denna handel får de in pengar som de kan använda till utveckling och en högre levnadsstandard.Med frihandel kan utvecklingsländerna lyfta sig ur fattigdom på egen hand.

Handel leder till kontakter mellan beröringspunkter mellan olika kulturer och länder vilket gör att gränser suddas ut och förståelsen för det främmande ökar. Därför finner jag retoriken om "kapitalistkramare" som väldigt främmande.

Vänstern säger sig ofta vara emot globalisering och frihandel - de är protektionister. I klartext innebär det att de gärna ser att de fattiga i världen ligger kvar på samma välfärdsnivå. De borde tänka mer på de utsatta länderna i världen.

Slutligen konstaterar skribenten "att kämpa för en hållbar framtid och samtidigt vara kapitalistkramare har visat sig vara har visat sig vara ett problematiskt koncept."
I sammanhanget är det viktigt att påpeka att marknaden innebär en automatisk lösning. Därför har marknadsekonomin uppfattats av många som en del av miljökrisen
och lett till att många och lett till att vänsterpartier som mera trovärdiga i dessa frågor.Om det marknadsekonomiska systemet ska behålla sin trovärdighet behöver den vidareutvecklas så den kan utvecklas så att den tar hänsyn till de fysiska begränsningar som naturlagarna ställer upp. Denna utmaning bör i första hand antas av de partier och aktörer som har en tro på marknadsekonomins fördelar i stort.

Såhär på det nya året så vill jag passa på att önska alla en god fortsättning. Känner också det viktigt att faktiskt tala om vad som hänt under 2012 men också vilka utmaningar vi står inför.

Jag kan konstatera att vi kristdemokrater faktiskt åstadkommit mycket. Det är tack vare oss kristdemokrater , som jag tidigare har skrivit att vi under 2012 införde ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer - något som vi kämpat hårt för och som fungerar som en vitamininjektion för civilsamhället.

Vi har också drivit igenom en kraftfull höjning av garantinivån i föräldraförsäkringen, rätt till sjukvård för gömda och papperslösa och ytterligare skattesänkning för landets pensionärer. Bara för att nämna ett par saker.

Göran Hägglund skrev i sitt senaste veckobrev:

Vi drivs av viljan att förbättra samhället och sliter hårt för att genomföra våra idéer.Ibland når vi inte hela vägen. Så är det förstås för alla politiska partier.Då gäller det att lyfta blicken och se den stora bilden. Av allt vi lovade väljarna 2010 har vi, halvvägs i mandatperioden redan genomfört 88 procent!.

Därmed kan vi med rätta sträcka på oss som kristdemokrater.