Läser i en debattartikel att regeringen nu har till avsikt att skärpa vapenexportkontrollen. Regeringen tillsätter nu en parlamentarisk utredning med syfte till att utreda den framtida exportkontrollen av krigsmateriel och ramarna kring den. Syftet är att skärpa vapenexportkontrollen när det gäller icke-demokratiska stater. Gott så, att man vaknat kring denna viktiga fråga. Det återstår å se om ord går till handling.

I artikeln så konstaterar man inledningsvis att Sverige utrikes- och handelspolitik, liksom andra politikområden, bidra till  en hållbar och rättvis global utveckling. Sverige har ett genuint engagemang  för att medverka till stärkandet av demokrati och mänskliga fri-och vår krigsmaterielexport ska givetvis inte undergräva denna strävan. Sverige politik för global utveckling, liksom EU:s uppförandekod, utgör också verktyg  för att styra mot en sådan utveckling.

Vidare konstateras det som kanske är det viktigaste. Artikeln fortsätter :

En bredare parlamentarisk samstämmighet skulle främja långsiktighet och stabilitet...utredningens huvudsyfte ska -i enlighet med den riksdagsöverenskommelse  [ Daniels kommentar] som slöts förra året mellan allianspartierna och Socialdemokraterna om att ta fram en ny krigsmateriell lagstiftning gentemot icke-demokratiska stater... utredningen kommer därutöver få till uppgift att utreda på vilket sätt en skärpning av exportkontrollen exportkontrollen gentemot icke-demokratiska stater kan förväntas få, för Sveriges bredare bilaterala, för den svenska exporten av krigmaterial och tekniskt bistånd, för försvarsindustrin och för ekonomin i stort.

Givetvis är detta vackra formuleringar, men det finns all anledning för oss att engagera oss, som medborgare eller kalla det för "gräsrötter" att sätta blåslampa på regeringen, så man verkligen skrider till verket I detta arbete skulle man kunna använda folkbildningen som är en välbeprövad och viktig del av det civila samhället. Det är också här man kan lyssna in röster som finns och analysera men också använda denna kanal för att väcka andra frågor/idéer på området.

Läser att det idag finns 38 000 förtroendevalda i våra kommuner och landsting. SCB:s statistik visar att endast 8 procent av politikerna är över 30 år. Värt att notera är att samma åldersgrupp utgör 20 procent av befolkningen medan åldersgruppen 50-65 år är överrepresenterad. Inom politikerkåren är de över 65 år år en ökande grupp från 17 procent till 234 procent.

Det finns naturligtvis också andra aspekter än statistik som man ska fokusera på, nämligen hur man stärker demokratin, kanske särskilt de grupper som brukar nämnas, antalet kvinnor och utlandsfödda, men jag vill också lyfta medborgarperspektivet.I debatten har framförts att ge fler representation och ge fler rösträtt i kommunvalen.

Som ung kristdemokrat välkomnar jag naturligtvis detta arbete.

Jag har tidigare gett min och utifrån vårt principprograms syn på demokrati och jag föreslog då att ett medborgarråd ska inrättas. Jag tycker fortfarande att denna idén är spännande och som man skulle kunna utveckla till att bli ett forum där medborgare får träffa politiker, gå samman och lyfta förslag mot varandra, ja, möjligheterna är stora. Det är i detta arbete vi på allvar kan ta tillvara på det civila samhället.

I ett diskussionsunderlag till Demokratiutredningen SOU 1998:101 så konstateras det att röstningserfarenheten är det första steget för förstagångsväljarna att bli en fullvärdig demokratisk medborgare.Vidare kan man också konstatera att röstningserfarenheten är viktig för demokratin eftersom den fungerar som en katalysator för medborgarnas politiska intresse och senare i livet.Detta är en intressant utgångspunkt och en bra metafor.

Vidare konstateras det att demokratin i Sverige är att medborgarna förväntas vara intresserade av politik, informerade i politiska frågor och delta aktivt i politiken. De förväntas uppfatta den politisk verkligheten på ett klart och korrekt sätt. De förväntas agera rationellt och dessutom ta hänsyn till vad som är bäst för alla. Denna 'supermedborgare' är det ingen som tror existerar i verkligheten. Jag tycker detta sätter frågan om en fungerande demokrati på sin spets.

Självklart så finns det mer aspekter som man kan ta med, som exempelvis medborgaren i en kristdemokratisk kontext, men jag väljer att stanna här, för ni ska orka läsa. När det gäller den ökande representationen i exempelvis kommunen så ser jag det som otroligt viktigt att folk känner sig representerade av en vettig företrädare som kan föra ens talan, likaså när det gäller rösträtt. Jag tror att det är viktigt med en levande diskussion i dessa viktiga frågor och här tror jag att vi kristdemokrater har all anledning att gå i bräschen.