Så här kan järnvägsspåren komma att se ut i Jönköping i framtiden

Efter den intensiva debatt som pågått om järnvägen så finns det anledning för mig att kommentera bakgrunden till den ståndpunkt som nu tagits av majortieten i Jönköpings kommunfullmäktige. Och eftersom (m) valt den populistiska sidan och inte berättar om hela sanningen måste jag ändå kommentera.

Folkomröstningar är bra om folkviljan också kan genomföras. Men den kan inte det eftersom det är staten som bestämmer. Inte vi i Jönköpings kommun. Ännu en folkomröstning som lurar människor vore inte heller bra. Vårt regionala järnvägsnät som går in till centrala Jönköping kan inte kombineras med höghastighetståg. Om man skulle förlägga det regionala järnvägsnätet enbart söder om Munksjön kommer det inte att klara en förbindelse på rimligt sätt till Bankeryd, Habo och vidare på grund av topografin. Vi skulle alltså missa järnväg till den nordvästra delen vilken idag fungerar mycket bra. Att ersätta med buss är inte långsiktigt hållbart. Götalandsbanan har inte ens spåren gemensamma med vårt regionala järnvägsnät.

Götalandsbanan är ett projekt som finns angivet hos Banverket och är tidsatt till 2030, vi arbetar för en tidigareläggning till 2020 därför att vi behöver höghastighetståg som förbinder landets första och andra stad och på vägen passerar Jönköping. Klimatskäl talar för fler järnvägsförbindelser istället för biltransporter.Ifrån kommunledningens sida har man därför bjudit bjudit ansvarig statssekreterare till Jönköping av det skälet för en överläggning. Eftersom Banverket endast avsatt 300 miljoner kronor faller det alternativ jag likt en del andra i vår kommunledning tidigare förordat, nämligen nedgrävning.Det skulle kosta minst 3 miljarder kronor. Eftersom Banverket fått minskat anslag och just i dagarna håller på med en revidering av sina objekt (långa planeringstider) finns inte en rimlig chans att tro att vi skulle få 3 mdkr till en nedgrävning. Än mindre de många fler miljarder som krävs för en flyttning söderut. Vi kristdemokrater har under många år förordat ett dubbelspår, även i valrörelsen så detta kan knappast vara en nyhet. Vår partigrupp diskuterade också frågan i måndags på vårt gruppmöte före vi beslutade oss för en ståndpunkt i kommunfullmäktige. Man stod fast vid att förorda dubbelspår eftersom det är det enda realistiska alternativet. Att låtsas som om det finns en annan möjlighet vore att lura människor.

Eftersom det inte finns någon politisk enighet i Jönköping kommer förmodligen Banverket att avföra Jönköping från de 300 miljoner kronor som var märkta för oss. Det innebär att den befintliga banvallen blir kvar, de regionala tågen kommer ha fortsatta svårigheter att klara trafiken och övriga länsbor som åker tåg vet vad det innebär för deras resor till och från regionens huvudstad. Jag inser att många av dem som önskar flytta järnvägen söderut gör det i en önskan att ge Jönköping ett ännu bättre läge.

Vi som förordar en förbättring av det regionala järnvägsnätet gör det också för att stärka Jönköpings läge. Vårt mål är nog gemensamt, vi har dock inte velat förutskicka invånarna något som inte kan genomföras. I så fall skulle vi med rätta ha kallats för populister.

I en debattartikel så skriver socialdemokraterna i Jönköpings kommun i en debattartikel att dom höjer ett varningens finger i friskoledebatten. Jag har skrivit en replik till artikeln som jag låter intresserade få tillgång till här på min blogg.
När friskolemotståndare hos socialdemokraterna i Jönköpings kommun för fram sina åsikter om friskolor så är de i allmänhet fyllda av felaktigheter. Det påstås att friskolor tar pengar från de kommunala skolorna och att de segregerar genom att det bara är en viss sorts elever som välkomnas. Detta är inte sant.
Det är en myt att de fristående skolorna får mer pengar än de kommunala. Enligt lag ska de fristående skolorna ekonomiska villkor räknas på samma grunder som de kommunala skolorna. Om friskolor kan ha mindre klasser och fler lärare så beror det på att de hushållar med pengarna på ett annat sätt.
En annan myt är att friskolorna väljer och vrakar bland de elever som vill gå där och att man väljer ”de bästa”. Även intagningen till de fristående skolorna är reglerad i lag. En fristående skola ska vara öppen för alla. Den fristående grundskolan får därför bara använda anmälningsdatum, geografisk närhet och syskonförtur som urvalskriterier.
Tester får, precis som i den kommunala grundskolan, enbart ske förskolor med estetisk inriktning. På Friskolornas riksförbund är man snarare av den uppfattningen att friskolor har en högre andel elever som behöver olika typer av stöd för att klara skolan. Många elever som har misslyckats i den kommunala skolan, söker sig till de fristående skolorna.
I debatten påstås friskolor segregera. De som arbetar med friskolor över hela landet kan se att det inte är sant. Enligt en Temo-undersökning som Friskolornas riksförbund genomförde för ett par år sedan visar det sig att fristående skolor har en högre andel barn med invandrarbakgrund än de kommunala skolorna (även sedan religiösa och etniska skolor plockats bort ur undersökningsmaterialet). Friskolor har också en högre andel elever med ensamstående föräldrar.
Däremot har friskolorna fortfarande fler elever som har föräldrar med högre utbildning än den kommunala skola, men den andelen har minskat för varje år sedan friskolereformen genomfördes. En naturlig utveckling som beror på att friskolorna blir fler över hela landet och att medborgarna får saklig information om friskolor.
I hela Sverige finns i dag 867 fristående skolor. Förr året gick 7 procent av landets grundskoleelever i en friskola medan 13 procent av eleverna på gymnasiet gjorde det.
Varje elev som går i en friskola har gjort ett aktivt val. Och om friskolan inte lever upp till förväntningarna och inte håller måttet, kan den lika snabbt väljas bort av eleven. Att landets skolor drivs i kommunal regi kan inte vara ett självändamål. Det viktigaste vid bedömningen av landets skolor borde vara utbildningens kvalitet och inte vem som är huvudman. Varken elever, föräldrar, lärare eller samhället i stort har intresse av att dåliga skolor skyddas från konkurrens av bättre skolor, oavsett om de är kommunala eller fristående.
Jag skulle önska att vi kunde lyfta blicken i friskoledebatten och låta den handla om det som är väsentligt- om alla barns rätt till en bra skolgång, i en skola där de får må bra, kan känna sig sedda och uppskattade och få prestera efter sin förmåga. Och att detta faktiskt gäller, oavsett om skolan råkar vara kommunal eller fristående.

6

Brittisk tv sände för en tid sedan en dokumentär som heter
The Great Global Warming Swindle som hävdar att växhuseffekten är starkt överdriven.

När lobbygrupper försöker se sig själva som experter på global uppvärmning så finns det anledning anledning att se upp. Vad som är speciellt anmärkningsvärt är att eftersom man inte har några publicerade resultat som besvärar "växthusteorin" lurar man alltså en forskare som fortfarande har trovärdighet att delta i filmen sedan klipper man om filmen så att det ser ut som att forskaren säger något annat än han säger. Förutom detta är filmen bara en upprepning av tomma argument som bemötts tidigare.Rekommenderar intresserade läsare att läsa en mer djupdykniong kring filmen och dess påstådda "fakta" på min kristdemokratiska kollega Magnus Wetterstrands blogg här.

Det är lite oroande att se hur lobbygrupper försöker sig förstå naturvetenskap, som tur är har varken vår regering eller organisationer eller människor som arbetar med miljöfrågor gått på detta uppenbarligen ganska tomma prat.

Sverigedemokraterna har ställt frågan i Dagen om Sverigedemokraterna är de nya kristdemokraterna.
Ella Bohlin, förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet har på ett förtjänstfullt sätt redogjort att så inte fallet. Tänkte delge er några utgångspunkter som hon ger som är viktigt att ha med sig.

Sanningen är att ett helt universum ryms mellan kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Den kristdemokratiska ideologin baseras på den kristna människosynen. Den bygger på syskonskap och solidaritet; på tanken att vi alla har ett ansvar för vår nästa, oavsett hudfärg. Det var dessa kristna värderingar som bland annat förmådde kväkare att gömma svarta flyktingar undan den amerikanska söderns förtryck och slaveri. Samma värderingar inspirerade Nelson Mandelas försoningsprocess efter apartheidregimens fall, och det är dessa värderingar som gör det helt naturligt för en svensk kristdemokrat att förespråka en generös politik gentemot människor som söker en fristad undan förtryck och förföljelse.

Vi tror på en starkare gemenskap mellan människor; på att ha ett öppet sinne gentemot alla människor oavsett etnicitet. Skillnaden gentemot sverigedemokraternas så kallade ”kristna etik” kunde knappast varit större! Inför höstens val genomgick sverigedemokraterna något som närmast kan beskrivas som en ”extreme makeover”. Partiet bytte partilogga, tonade ned rasretoriken och växlade företrädare. Sverigedemokraterna lanserade sig som ”ett nytt parti” i mitten på vänsterhögerskalan. Men under den numera polerade ytan rör sig fortfarande idéer om att olika ”folk” är förutbestämda att skapa olika sorts kulturer. Vurmen för ”fädernas kyrka” nationalstaten och kulturmystiken, som är mycket framträdande hos sverigedemokrater, har i ett historiskt perspektiv alltid gått hand i hand med rasteorierna.Att sverigedemokraterna nu ersatt begreppet ”ras” med ”kultur” har i det större sammanhanget ingen betydelse.

De gamla unkna idéerna lever kvar. Loggan och retoriken må vara ny men det är fortfarande samma främlingsfientlighet som tidigare. I detta hopkok av idéer har partiet plockat ut det som stämmer med den egna betraktelsen. Lite ”kristen etik”, lite socialism och ganska mycket eko från en svunnen tid som under århundraden sökt trampa på människovärdet.

Ändå skriver Sverigedemokraterna att sverigedemokraterna ”ställer människovärdet i centrum”. Men det är en fullständigt omöjlig ekvation att mena sig försvara människovärdet, samtidigt som man ropar sig hes för att kulturer inte ska blandas. Sverigedemokraterna hävdar att människor från olika kulturer har olika medfödda och oföränderliga egenskaper som gör att de inte kan leva tillsammans. Denna föreställning får konsekvenser som påverkar människors levnadsvillkor, något den kristdemokratiska människosynen aldrig kan acceptera. Sverigedemokraterna förespråkar i sitt principprogram demokratisk nationalism. Partiets program bygger på en rad ställningstaganden om nationell samhörighet och protektionism. Partiet anser exempelvis att den nationella grunden är viktig för ett politiskt parti. Sd:s ståndpunkt är att skapa en anda av fosterlandskärlek och försöka hejda invandring. Kristdemokraterna återfinns på den andra änden av denna vågskål. Vi är ödmjuka i vår självbild och tror inte att det finns några fullkomliga människor, civilisationer eller samhällen. Vi tror däremot att den starke har ett ansvar att hjälpa de som är svagare; änkan, den faderlöse och familjen på flykt. Dessa kristna värderingar genomsyrar såväl vår fördelnings- som invandringspolitik.

Vidare skriver Sverigedemokraterna om omfattande medlemstillströmningar till sverigedemokraterna från kristdemokraterna. Faktum är att det parti som tappade flest väljare till sverigedemokraterna var socialdemokraterna - inte kristdemokraterna! Enligt en Sifo-undersökning från 2006 baserad på 1 000 telefonintervjuer var det kristdemokrater som var absolut mest negativa till sverigedemokraterna. Inte en enda av de tillfrågade svarade ja på frågan om de skulle kunna tänka sig att rösta på sd. Detta kan jämföras med moderaterna där 6 procent uppgav att de kan tänka sig att rösta på sverigedemokraterna.

Synnerligen intressanta utgångspunkter tycker jag...

1


Debatten forsätter i lokalpressen med socialdemokrarterna angående arbetsrätten och fackliga rättigheter. Jag tänkte delge er min senaste replik i denna debatt.

I en insändare beskyller ett antal ledande socialdemokrater oss kristdemokrater för att vilja urholka fackliga rättigheter.

De bygger kulisser för att dölja det som är verkligheten bakom. Kulisserna består i ett retoriskt knep att tillskriva oss kristdemokrater en politik som inte är vår. Samma argumentering upprepas av ledande socialdemokrater.

Socialdemokraterna hävdar att vi kristdemokrat har som ambition att försvaga den svenska fackföreningsrörelsen och stärka arbetsgivarnas ställning. Påståenden som är påhittade.

Vi kristdemokrater står bakom den svenska arbetsrätten. Vi vill inte se radikala förändringar av den. Dock vill vi se återinförande av möjligheten till säsongsanställning. Vi har inga intressen av att, som socialdemokraterna och artikelförfattarna påstår, ”vingklippa den svenska fackföreningsrörelsen”.

Vår strävan är att föra en konstruktiv dialog med fackföreningsrörelsen, inte att skada arbetsrätten. Det pågår ett arbete inom EU på arbetsrättens område för att hitta lösningar till en flexiblare arbetsmarknad.

En dialog måste nu föras med fackföreningsrörelsen om detta. Det är detta som vi åsyftar med en ”Förnyad arbetsrätt för svensk modell”.Att värna fackförbundens roll, det är att värna det civila samhället, som är en viktig kristdemokratisk princip. Det civila samhället ska vara starkt och arbetsmarknadens parter har i vårt land historiskt löst konflikter på ett ansvarsfullt sätt.

Detta system har fungerat väl i Sverige. Politikerna ska inte bestämma allt. Vi som lagstiftare eller kristdemokraterna som parti, överlåter ansvaret till aktörerna på arbetsmarknaden. När det gäller att använda stridsåtgärder, om att ta till strejkvapnet, eller, som i Göteborg sätta företaget i blockad , är det viktigt att dessa vapen finns.

Konflikten i Göteborg har lett till att de anställda på lunchresturangen, som har minst lika goda arbetsvillkor när det gäller löner och arbetstider som kollektivavtalet stipulerar, nu också har fått likvärdiga försäkringsvillkor som är likvärdiga.

Men det är viktigt att en proportionalitetsprincip gäller även strejkrätten. Man måste använda sina vapen på ett ansvarsfullt sätt. Man bör anpassa stridsåtgärderna till arbetsplatsens omfång. Det får inte drabba små enskilda företag på ett orimligt sätt. Det är denna politik som vi tillsammans med moderaterna, folkpartiet och centern motionerat om i riksdagen.

Facket måste till exempel själv bedöma om det utsätter sig för en opinionsförlust vid till exempel en blockad. Vi är tveksamma till om facket verkligen har gjort så i fallet med salladsbaren i Göteborg.