Gå till innehåll



Debatten om arbetsrätten med socialdemokraterna fortsätter. Jag har skrivit ytterligare ett debattinlägg i frågan.Lägger ut det för intresserade läsare här på min blogg.

I debatten har socialdemokraterna skrivit att jag i mitt förra debattinlägg föröskt "räta upp" min partikollega. Detta är direkt felaktigt. Mitt inlägg är kristdemokraternas tydliga ståndpunkt.

Kristdemokraterna står bakom den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal mellan fria parter på arbetsmarknaden som en grundläggande beståndsdel.Arbetarens rätt att organisera sig är oerhört viktig och skall värnas. Därmed också fackförbundens rätt att använda sig av stridsåtgärder som en yttersta åtgärd.

Detta är en lagstadgad rätt - men ingen lagstadgad skyldighet. Inte minst ur ett europeiskt och internationellt perspektiv är detta viktigt.Det socialdemokraterna insinuerar är direkt felaktigt och ett försök att använda ett retoriskt knep istället för att fokusera sig på sakfrågan.

Ser vi på frågan ur ett europeiskt perspektiv kan vi se kristdemokratiska företrädare som kämpar för arbetares rätt i en fristående och obunden facklig organisation. I Polen verkar den fria fackföreningen Solidaritet. Är det inte hög tid att diskutera ett fritt fack i Sverige också?

Sverige är i behov av en modern och tidsenlig fackrörelse. Framtiden fodrar det. Alla som vill delta i det fackliga arbetet bör släppas in oavsett partitillhörighet. Idag förekommer att enskilda personer av en annan partifärg än socialdemokratisk tvingas bort från sina poster av förbundsledningar. Detta är mycket olyckligt för det fackliga arbetets förtroende. Hur ser ser socialdemokraternas företrdäare på detta fråga som har varit företrädare för LO i många år?

Vidare påstås det i debatten att det finns en rad oroande tecken som tyder på att "högerregeringen" där man vill förstärka arbetsgivarens ställning får ett sådant övertag så att det rådande platsförhållandet går förlorat. Vi står för den politik som vi genomför tillsammans med övriga partier i alliansregerringen, som är en bättre beteckning än "högerregering". Beteckningen "högerregering" är att ha en retorik med tydliga förtecken till det förgångna. Samtidigt är det viktigt att betona att vi kristdemokrater ser stor vikt vid den svenska modellen på arbetsmarknaden med kollektivavtal mellan fria parter på arbetsmarknaden som en grundläggande beståndsdel. Detta kommer vi kristdemokrater fortsätta att kämpa för.

Vidare skrivs det i debatten att det är beklagligt att kristdemokraterna intagit en sådan ställning för att sedan härefter inbjuda till ett samtal om vad man kallar för "förnyad" arbetsrätt. Att sedan kalla den arbetsmarknadspolitik vi kristdemokrater står för "polariserad" är endast ett försök att bygga kulisser med retoriska förtecken.

Dagens arbetsrättsregler utformades i allt väsentligt efter 1970-talets samhälle med stora varuproducerande företag som förebild. Arbetslivet har förändrats till sin karaktär och till sitt innehåll. De mindre företagen upplever arbetsrätten som ett stort problem, särskilt de som är i ett förändringsskede. Den högre utbildningsnivån, kunskapssamhällets växande betydelse och förändringstakten i ekonomin kräver också att en modernisering av arbetsrätten kan genomföras.

En förnyad arbetsrätt måste ha sin utgångspunkt i att finna en bättre balans. Mellan å ena sidan den anställdes behov av trygghet och stöd vid förändringar och å andra sidan insikten om behovet av en dynamisk ekonomi för att skapa goda förutsättningar för företagsamhet. Jag skickar över frågan igen till socialdemokraterna , är ni beredda att göra en sådan översyn av den svenska arbetsrätten på det sätt jag beskrivit i mina tidigare inlägg?

Bilden: En av liberalismens främsta förespråkare,Adam Smith

Jag ska i ett par inlägg centrera mig kring det ideologiska landskapet och försöka dra ut linjerna till centrala politiska frågor där brytpunkterna mellan de olika ideologierna blir tydliga. Detta för att belysa både kristdeomokratins ideologiska särart och de förutsättningar som kan finnas för politisk samverkan.

Jag har tidigare jämfört kristdemokratin och konservatismen. I detta inlägg tänkte jag centrera mig omkring liberalismen. Liberalismen tog som politisk ideologi form i 1700-talets idéliv. Från upplysningen hämtades jämlikhets-,frihets- och folksuveränitets tanken. I England hade filosofen Jeremy Bentham (1748-1832) utvecklat den utilitaristiska moralläran för vilken nyttan och människors lyckosträvan var en avgörande drivkraft i samhällsbildningen. Det politiska målet blev "största möjliga kycka åt största möjliga antal människor".

Adam Smith (1723-1790) lade grunden till den ekonomiska liberalismens doktrin om individens frihet som förutsättningen för en fungerande marknad och ekonomisk tillväxt. Med människans egenintresse och viljan till vinst som drivkraft skulle marknaden, befriad från statliga ingrepp, reglera sig själv som av "en osynlig hand".
Samhällets omvandling i riktning mot utopin skulle enligt 1789 års frihetsevangelium ske genom revolutionen.Efter blodbad,skräckvälde och militärdiktaturbörjade den liberala rörelsens mål inskränkas till konstitionellt styrelskick och rösträtt för den del av medelklassen som var politiskt kvalificerad i kraft av privat egedom och utbildning.

Det var först med den brittiske filosofen John Stuart Mill (1806-1873) som kampen för allmän rösträtt blev en levande del av liberalismen: Nästa fas i liberalismens historia är kopplad till John Stuart Mills kritik av Manchesterliberalismens fria "laissez faire-Ekonomi" och växande sociala misär som följde med industrialismen. Statliga regleringar av arbetstider och barnarbete, progressiv beskattning ,fackföreningar och almänna socialförsäkringar blev inslag i den socialliberalism som präglade 1900-talet. Först med nyliberalismen skedde en återgång till traditionen från Adam Smith.

Efter den franska revolutionens misslyckande blev liberalismen reformististisk med gradvisa förändringar som metod för samhällsförändringen. Det representativa styrelsesättet förfäktades särskilt av John Stuart Mill i hans skrift med samma titel 1861. Här kompletterades vikten av frihet och allmän rösträttmed aktiv medborgarmedverkan som det demokratiska styrelsesättet fräämjade. Att själva demokratin och en fungerande marknadsekonomi samtidigt förutsätter just en stark medboranda, tillit och nära sociala och etiska nätverk visar debatten om det "sociala kapitalets" och instutionernas betydelse för inte minst de post-sovjetiska utvecklingsekonomierna.

Liberalismens utgångspunkt är fristående individen som en aktiv och innerst inne god tanke i kamp för behovstillfredsställande och självförverkligande. Samhället skapas enligt filosofen John Locke (1632-1704) genom en avvägning i samhällsfördraget mellan individers stridande intressen. Staten blev individens motpol, utan något verkligt utrymme däremellan för familjen eller andra primära gemenskaper. Inga gemenskaper ses som i naturen eller skapelsen givna.Genom en positivistisk sanningsupfattning tar liberalsmen avstånd från varje försök att förankra värden och normer utanför människan.

Liberalismen tro på systemets betydelse återkommer trots att liberalismen är en idérörelse. För liberala tänkare som Friedrich Hayek och Herbert Tingsten blev marknadekonomin en förutsättning för den representativa demokratin, medan marknaden för nyliberalismen tenderar att bli lösningen på alla problem. Hos 1920- och 1930-talens liberala ekonomer, John Maynard Keynes och Bertil Ohlin, var det staten som antog den styrande rollen som en aktiv penning- och budgetpolitik, med en växande offentlig sektor och statsmakt till följd.

Den liberala friheten tycks samtidigt visa en tendens att mynna ut ifrihetens motsats. Utan givna och för människor gemensamma värden,återstår valfriheten och toleransen inför andras frihet att välja, som gemensamt intresse. Det betyder också att toleransens gräns går vid varje bestämd moralisk mening eller sanning, som vill hävda att något är bättre än något annat. Så kan liberalismen som det moderna samhällets överideologi tolerera alla åsikter utom de med bestämda rätts- eller sanningsanspråk.

Svensk liberalism är som folkpartiets idéprogram uttrycker det en förening av å ena sidan en stadsliberalism sprungen ur engelsk och fransk upplysning och å andra sídan ett folkrörelsefrisinne påverkat av tysk pietism och anglosaxisk väckelsekristendom. Att den enskilda människan är samhällets hörsten framgår av samma program liksom att det åvilar samhället att skydda indivdens andliga och meteriella frihet. Solidaritet och socialt ansvar motiveras av de krav som andra ställer på individen tillfälliga sammanslutningar där även familjen likställs med "andra nätverk av frvilliga gemenskaper". Liberalismens tro på individens frihet och självständighet torde dessutom vara svår att förena med föreställningen om en gemensam värdegrund.

Jag har skrivit ett debattinlägg internt i vår partitidning, kristdemokraten om miljöpolitiken. Och nog kan det tyckas som vår tid största utmaning. Utvecklingen på inte minst klimatområdet ger oss anlednning till att skräpa miljöpolitiken ytterligare. Och nog finns det anledning för oss kristdemokrater att rannsaka oss själva i frågan. Jag kommer att aktualisera frågan på olika sätt internt. Det finns också anledning för vår regeringen att skärpa allianspolitiken. Det är dags att sätta vår miljö i fokus.

Miljöfrågorna är vår tids utmaning. Vi människor är beroende av en ren miljö för vår överlevnad. Rent vatten, friskt luft och en fruktbar jord för livsmedelsförsörjning är element som vi tillsammans måste värna om, nu och för framtida generationer.

Förvaltarskapstanken är en av kristdemokratins grundstenar och lär oss att vara rädda om jordens resurser. Det är vårt ansvar att inte överutnyttja resurserna så att kommande generationer blir lidande. Med utgångpunkt i det har miljöfrågorna en central plats i kristdemokratin.

Vi har ett personligt ansvar för en renare miljö. Koldioxidutsläpp stannar inte innanför landsgränserna och ett oljeutsläpp drabbar ofta flera länders kustmiljö.

Det är av största vikt att miljöarbetet samordnas och internationaliseras.En av de största utmaningarna är att se till att gränsöverskridande konsekvenser av nationella beslut bekostas av den som orsakat dem. I dag saknar vi politiska verktyg för att hantera våraglobala gemensamma nyttigheter, och ansvarskrävande på internationell nivå.

Globala regelverk och minimiregler under FN:s regi, kombinerat med ytterligare incitament för företag att gå i spetsen för ökade reformer inom miljöområdet är ett sätt att ”jämna ut spelplanen” samtidigt som nytänkande uppmuntras. Därför efterlyser jag tillsammans med vårt ungdomsförbund bindande regler, för att konsumenter lättare ska kunna göra miljömedvetna val.

EU med sin inflytelserika ställning lämpar sig väl för koordinerat miljöarbete. Det krävs en lång rad av olika åtgärder för att vända utsläppstrenden. EU-strategin för handel med utsläppsrätter är en viktig del. Transportsektorn är en viktig del där en gemensam EU-policy kan göra stor verkan. Jag och KDU vill ha ett gemensamt pantsystem inom hela EU. Det ska vara enkelt att vara miljövän.

Miljöfrågorna kommer många gånger i skymundan. I årets valrörelse hördes inte många radikala förslag på detta område ifrån vårt parti. Nog finns det anledning till självkritik. Miljöminister Andreas Carlgren har en angelägen uppgift att ta dessa frågor på allvar. Inte minst gäller det att minska utsläppen inom transportsektorn.

Därtill kommer en allvarlig försvagning av vårt ekosystem. Enligt Millenium Ecosystem Assessment, som rapporterades nyligen, är 15 av de 24 viktigaste ekosystemen på jorden - från tropiska skogar till färskvatten i många regioner och fiskeresurser - starkt överutnyttjade. Denna utverckling kan inte fortsätta. Den snabbt expanderande världsekonomin förutsätter att ekosystembasen är livskraftig och kan leverera rader av tjänster - från mat, fiber och vatten till en rad ekosystemtjänster som rening av luft och vatten, reglering av klimat och hydrologi, pollinering av växter. Om den ekologiska basen fortsätter att urholkas äventyras även hela vårt ekonomiska system.

Därför finns det all anledning för oss kristdemokrater att skärpa miljöpolitiken på samtliga nivåer i kommuner,regioner och i arbetet i regeringen tillsammans med övriga partier i Sverige och EU.

Debatten har gått hög om de svenska kollektivavtalen. Socialdemokrater anklagar oss kristdemokrater för att vilja förändra den svenska arbetsrätten och ta bort fackliga organisationers rätt att använda konflikträtten. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Kristdemokraterna står bakom den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtalet mellan fria parter på arbetsmarknaden som en grundläggande beståndsdel.Arbetares rätt att organisera sig är oerhört viktigt.Därmed också fackförbundens rätt att använda stridsåtgärder. Detta är en lagstadgad rätt.Inte minst ur ett europeiskt och internationellt perspektiv stödjer vi denna rätt. Allt sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har den svenska modellen med förhandlingar och avtal mellan fria parter på arbetsmarknaden fungerat väl och tjänat vårt lands intressen. Konflikterna på den svenska arbetsmarknaden tillhör de lägsta i Europa. Arbetstagare och arbetsgivare har utvecklat ett gemensamt ansvarstagande för jobb, sysselsättning, produktivitetsutveckling och omdaning av arbetslivet. Det är denna politik som socialdemokraterna kallar för kristdemokraternas högersväng.Samtidigt är det viktigt att betona att det nu krävs en modernisering och bred översyn av den svenska arbetsrätten och kollektivavtalsmodellens tillämpning i det nya Europa.Är socialdemokraterna beredda att göra en sådan översyn?
Dagens arbetsrättsregler utformades i allt väsentligt efter 1970-talets samhälle med stora varuproducerande företag som förebild. Arbetslivet har förändrats till sin karaktär och till sitt innehåll. Däremot upplever mindre företag arbetsrätten som ett stort problem, särskilt de som är i ett förändringsskede. Den högre utbildningsnivån, kunskapssamhällets växande betydelse och förändringstakten i ekonomin kräver också en modernisering av arbetsrätten.
En förnyad arbetsrätt måste ha sin utgångspunkt i att finna en bättre balans. Mellan å ena sidan den anställdes behov av trygghet och stöd vid förändringar. Och å andra sidan insikten om behovet av en dynamisk ekonomi som måste skapa goda förutsättningar för företagssamhet.

Internt har frågan om OS i Beijing och mänskliga rättigheter debatterats. Jag har deltagit i debatten och kjommer att återkomma med ett ytterligare debattinlägg i frågan. Medverkande i debatten är bl a Erik Bengtson, kristdemokratiska studentförbundets ordförande.Låter er läsare får del av mitt inlägg här på min blogg.

Artikelförfattarna drar paralleller till att OS i Soul 1988 var en milstolpe i Sydkoreas demokratiska utveckling och drar därmed paralleller tills OS I Beijing 2008.

Liknelsen haltar på flera punkter. En bättre liknelse vore att dra till OS i Berlin 1936, då de olympiska spelen förvandlades till en legitimitetsstämpel för en förtryckande regim. Berlin-OS var en viktig del i den nazistiska propagandaapparaten. OS 2008 i Beijing kommer att ha motsvarande betydelse för Kinas diktatur. De styrande i Kina har inget intresse än att få omvärldens gillande och det kommer man att lyckas med. Fasaden kommer nämligen att vara perfekt. Under OS kommer idrottarna säkert att berätta hur rent och hur vänliga alla människor var.

Men det gäller att se bakom fasaden. Regimen i Kina begår fruktansvärda brott mot den egna befolkningen. Med endast några år kvar till OS fortsätter förtryck, fängslanden och tortyr. De kommande Olympiska spelen i Beijing har i sig blivit orsak till ett ökande förtryck i Kina. De allvarliga människorättskräningarna som rapporteras varje dag motsäger de löften som Kinas regering gav i sin kandidatur till OS. Tusentals människor avrättas varje år efter orättvisa rättegångar; människor torteras och fängslas bara för att öppet ha stått upp för mänskliga rättigheter. Myndigheterna fortsätter att trakassera och fängsla journalister och Internetanvändare – vilket knappast är ”den totala mediafrihet” som de kinesiska myndigheterna talat om.

För att städa upp staden inför OS har myndigheterna i Peking beslutat att ett ökande antal lagöverträdelser ska leda till frihetsberövande utan åtal, vilket kallas för ”omskolning genom arbete”.

Ett exempel på förtrycket är Ye Guozhe, som tvångsvräktes från sin bostad som låg i ett område som skulle utvecklas inför OS. Ye Guozhe dömdes till fyra års fängelse i december 2004, efter att ha sökt tillstånd att anordna demonstration tillsammans med andra offer för tvångsvärkningar. Ye Gouze måste ses som en samvetsfånge. Ye Gouzhe har utsatts för tortyr under fångenskapen; bland annat har han hängts upp i taket och blivit slagen med elchocksbatonger.

Beslutet om att hålla OS i Beijing 2008 kan inte se som annat än ett hån mot den olympiska symbolen med de fem kontinenterna och som ska representera fred. Idrotten engagerar så många därför är det viktigt att den representerar demokratiska värden. Därför ska svensk idrott gå för i detta arbete och representera demokratiska värden utomlands. Detta borde vi som idrottsälskare, medmänniskor och som politiker tydligt se.

Internationella olympiska kommittén har genom sin vicepresident försökt försvara beslutet att diktaturen Kina ska få anordna sommar-OS med följande uttalande till nyhetsbyrån AFP:
”Idrott är viktigare än mänskliga rättigheter. Vi måste fatta ett beslut för idrotten. Mänskliga rättigheter får andra ta sig an.” Denna hållning är ytterst ansvarslös.

När nu Kina kommer att stå som värd för sommar-OS är det viktigt att detta så långt det är möjligt att Kina påverkas i positiv riktning. Det gäller till exempel mediernas möjligheter att verka fritt i anslutning till spelen. OS i Beijing får inte bli en glättig fasad mot omvärlden som de demokratiska länderna undviker att ifrågasätta av hänsyn till värdnationen.

Det är viktigt att vi utnyttjar den tid som är kvar till att uppmärksamma på situationen i Kina. Vi bör uppmana Sveriges olympiska kommitté att i kontakterna med Kina inför OS arbeta för demokratisering och införande av mänskliga rättigheter.

Vi kristdemokrater har tveklöst detta ansvar för våra kinesiska syskon. Men det får inte stanna vid OS. Det gäller att ständigt ha situationen i blickfånget för våra syskon runtom våran värld.