Gå till innehåll

Amnesty international har den 21 september publicerat en uppdatering av MR-situationen i Kina med anledning av att det nu bara är två år till de Olympiska spelen hålls i Beijing. Slutsatsen som dras är föga förvånande, att den kinesiska regimen misslyckas med att infria sina löften om skärpta mänskliga rättigheter. Faktum är,som jag tidigare skrivit här på min blogg att den politiska kontrollen över internet inte minskar,utan ökar,allteftersom OS närmar sig. Amnestys rapporter om det fortsatt stränga klimatet i Kina är en påminnelse om att en Kinas integrering i världsekonomin inte har en odelbart postiv effekt på repskten för de mänskliga rättigheterna. Det finns fog för antagandet att demokratiska värderingar inte följer med en växande industri, ett förändrat Shanghai eller blomstrande näringsliv. Snarare tycks det vara så att den autkoritära regimens legitimitet tycks vila på en ständig tillväxt och stigande levnadsstandar för den genomsnittliga kinesen. Så länge det går bra för landet lyckas regimen också att behålla kontrollen.Frågan som vi alla behöver ställa oss är hur vi som sportfanatiker, politiker och företagare ska förhålla oss till att nästa sommar-OS kommer att hållas i världens största diktatur? .För den som vill läsa mer vill jag slå ett slag för rapporten på ämnet "Beijing 2008 -Spelet om de mänskliga rättigheterna: legitimerat Förtryck eller en öppning för reformer?" som min kristdemokratiska kollega Marlene Grundström skrivit på uppdrag av Kristdemokratiskt Internationellt centrum, KIC. Hon har sedan flera år varit aktiv i Kina frågor genom sitt engagemang i Amnestys Internationals arbete för mänskliga rättigheter. Våren 2006 tillbringade hon i Hong Kong på tankesmedjan Civic Exchange i Hong Kong. Hon är sedan flera år aktiv i KDU:s internationella arbete och sitter sedan i våras i styrelsen för KIC.Vill också starkt rekommendera en läsning av hennes blogginlägg,här,här ,här om situationen om mänskliga rättigheter i Kina.Det kommer säkerligen finnas anledning att återkomma till situationen med MR-frågor i Kina senare...

Foto:Wikipedia

Tänkte återkomma till situationen i Mellanöstern här på min blogg. Inga synbara framsteg har gjorts i de pågående samtalen om en palestinsk samlingsregering i skrivande stund. Haaretz rapporterade i förra veckan att den qatariske utrikesminsitern Sheikh Hamad bin-Jassem al-Thani träffade Ismail Haniyeh, Hamas premiärminister i den palestinska myndigheten, för att påverka ledarna för Hamas att acceptera ett nytt utspel om en plestinsk samlingsregering. Inget genombrott nåddes under förhandlingarna;Hamas vägrar att erkänna Israel och likaså att avstå från våld. Arutz Sheva skriver, att Al-Thanai sa till reportrar, att en del av problemet att nå en överenskommelse var åsiktsskillnader mellan Hamas-chefen Khaleed Meshaal, baserad i Damaskus, och det lokala Hamas ledarskapet i den palestinska självstyremyndigheten. Med hänvisning till en västerländsk diplomatisk källa rapporterar Middle East Newsline, att alla viktiga beslut inom Hamas först diskuteras med iranska ämbetsmän.Haaretz rapporterar att Namil Amru, en rådgivare till den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas (bilden) , sade att Abbas nu överväger att antingen ersätta Hamasregeringen med teknokrater eller att utlysa nyval.Under tiden har Abbas uppvisat två ansikten i sina uttalanden till västvärlden. I ett möte med USA:s utrikesminister Condoleezza Rice sade Abbas att han kommer att kräva att Hamas erkänner Israels existens somett villkor för att etablera en samlingsregering. Den palestinska Media Watch publicerar Abbas diametralt motsatta budskap i en arabiskspråkig intervju: "Hamas behöver inte erkänna Israel... Det krävs inte av Hamas,eller av Fatha, eller av Popular Front att erkänna Israel". Han sade att erkännandet bara bör utsträckas till de israeliska politiska motparterna så långt som det fordras för att hantera de palestinska "vardags"-frågorna. Därtill tog han som exempel hur 500 miljoner dollar i skatter,som var avsedda för palestinierna, tagits i beslag av Israel sedan Hamas kom till makten.


Kristdemokratisk familjepolitik har den senaste tiden fått ett kraftigt genomslag genom Allians för Sveriges valmanifest. Allians för Sverige har tydligt tagit ställning för en kristdemokratisk familjepolitik. Allians för Sverige och kristdemokratisk familjeåpolitik har börjat att ifrågasättas. Jag har därför debatterat frågan med Reneé Frangeur, lektor vid instutionen för genusvetenskap vid Linköpings universitet på debattplats i Motala o Vadstena tidning.Låter intresserade läsare ta del av mitt inlägg här på min blogg.

Kristdemokratisk familjepolitik sätter familjen i centrum. Renée Frangeur frågar sig i en insändare varför vi speciellt ska hylla de mammor och pappor som väljer att satsa all sin tid på barnen år efter år. Den debatt som framförts av socialdemokrater och andra vänsterpolitiker samt Frangeur med flera om tvångsdelning av föräldraförsäkring är missvisande på flera sätt. Förespråkare av en ”individualiserad” föräldraförsäkring nämner aldrig att föräldraförsäkringen redan i dag är individualiserad.

Såväl mamman som pappan har enligt lag rätt till hälften av föräldraförsäkringen vardera. Ingen kan således tvinga dem att överlåta dagarna till varandra. Detta blir istället, med utgångspunkt från familjens specifika situation och önskemål, en överenskommelse mellan föräldrarna. Och det är egentligen detta som man vill förändra. De vill dra in rätten som föräldrarna i dag har att överlåta dagar till varandra.

I en undersökning av RFV säger drygt 80 procent av de föräldrar som tagit ut sin föräldraförsäkring att de är nöjda med hur de fördelat ledigheten. Men tvångsdelningsivrarna menar att föräldrarna gör ”fel” val och därför inte ska kunna välja alls.

Vidare frågar sig Frangeur varför man inte ska hylla dem som lyckas med att både älska sina barn och sitt jobb. Svaret till Frangeur är att dessa föräldrar är hedervärda. Men problemet kvarstår, Frangeur. Efter föräldraförsäkringens slut förväntas både mammor och pappor arbeta lika föräldraförsäkringens slut förväntas både mammor och pappor arbeta lika m,ycket som unga singlar.
Många små barn får långa dagar på förskolan och småbarnsföräldrar bränns ut i ett allt för hetsigt tempo.

Vi kristdemokrater vill införa kommunala vårdnadsbidrag som gör det ekonomiskt möjligt att korta arbetstiden eller vara hemma med barnen längre tid än nuvarande föräldraförsäkring medger. Det skulle ge föräldrarna ökade möjligheter att välja mer tid med barnen i hemmet som alternativ till olika former av dagis.

Familjepolitiken har anpassats efter en norm där förvärvsarbetet alltid sätts i främsta rummet. För oss är det självklart att barnets bästa måste sättas främst. Barnet är i behov av omsorg, kärlek och medtanke. Det kan vara svårt att kombinera detta med ett heltidsarbete. Därför krävs det också ekonomiska incitament för att uppmuntra föräldrar att vara hemma med sina barn. Är det ett klasslag att låta föräldrarna själva bestämma om de vill vara hemma med sina barn eller inte?

Vidare tar Frangeur upp frågan om de ensamstående mammorna, som måste arbeta och aldrig skulle kunna leva på 4 000 till 6 000 kronor i månaden. Vår utgångspunkt är självklar,en bra familjepolitik måste skapa goda förutsättningar för både ensamstående och sammanboende föräldrar att ta hand om sina barn.

Men om ensamstående föräldrar ska få en reell möjlighet till balans i vardagen krävs också ekonomiskt stöd. Vi vill därför införa 300 barndagar för varje barn som fyllt ett år som tar vid efter föräldraförsäkringen. Varje barndag är värd 200 kronor men de kan tas ut väldigt flexibelt, från en åttondels till fyra barndagsbelopp per dag.

6

Omvärlden bävar nu inför det faktum att Nordkorea med all sannolikhet nu är världens nionde stat som förfogar över kärnvapen. Sedan Nordkoprea 2005 valde att bojkotta sexpartsamtalen har landet bedrivit en mycket aggressiv och arrogant linje gentemot omvärlden.Det är tyvligt att behovet av demokrati och politisk frihet är akut i regionen. Ett steg att stärka de demokratiska krafter som finns är att erkänna Taiwan som en självständig stat.Taiwan är en demokrati med ett marknadsekonomiskt system. Landet befinner sig i en oerhört pressad situation. Med vapenskrammel hotar det kommunistiska Kina Taiwan med att annektera landet enligt samma modell som hong Konjg föll offer för. Den nytillträdda Alliansregeringen har lovat att Sverige skall bli en tydligare röst i världen när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det är hög tid att Sverige sluter upp på demokratin Taiwans sida och erkänner landet som en fri stat. Taiwan erkänns idag av endast 24 stater däribland Vatikanen. Under förra året tog Europaparlamentet med stor majoritet ställning för Taiwan i deras kamp för självbestämmande. Republiken Kina, på ön Taiwan är en demokrati som tvingas leva i skuggan av en totalitär stat. Det är dags att den svenska regeringen nu följer Europaparlamentets goda exempel och etrkänner staten Taiwan. Frågan är om utriskesminister Carl bildt har det modet?

Den socialdemokratiska regeringen utredare Marie Hessles (bilden) utredning om de aptiska flyktingbarnen slog fast att en av orsakerna till att barn blir apatiska kan vara manpulation, trots att utredningen inte presenterar några som helst bevis för detta påstående. Hessle har redan presenterat två delrapporter och i vår väntas en tredje.Utredningen är inte seriös, den baseras på en redan färdig teori som Hessle tycks vilja befästa. Allians för Sverige måste nu omedelbart avbryta Hessles arbete.Det finns skäl att ifrågasätta utredningen, som innehåller många tivelaktigheter. Det har till exemepl inte funnits någon barnläkare med i gruppen som gjort den. Dessutom hävdar många experter att deras citat förvanskats i utredningen.hanteringen av de apatiska barnen har präglats av misstänksamhet. Medmänsklighet och empati har lyst med sin frånvaro. Påståenden om att barnen simulerar eller är drogade har förts fram. Det sätt som utredningen utformats på tyder på att man varit oförmögen att se barnen situation som ett sjukdomstillstånd. Migrationsverket gjorde under förra hösten polisnanmälningar mot flera familjer som man misstänkte ha vanvårdat sina barn. Samtliga utredningar är nu nedlagda i brist på bevis. Detta talar för sig själv.Svertige behöver en rättssäker och human flyktingpolitik som utgår från principen om människans okränkbara och unike värde - inte på sjuklig misstänksamhet.