Foto:Amnesty International


Den socialdemokratiska flyktingpolitiken har under det senaste året firat triumfer i cynism. Med utvisning av apatiska flyktingbarn och firande av avvisningar med champange och tårta har regeringen och dess myndigheter visat prov på omänsklighet.

Ingenstans är det politiska hyckleriet tydligare än inom den socialdemokratiska flyktingpolitiken. Ena stunden talar man om solidaritet med de svaga i den andra firar man avvisningar av dessa svagaste med champange och tårta.

Därför har vi unga kristdemokrater ett förslag som innebär att varje asylsökande tilldelas ett medborgarvittne. En person som ska se till att allt går rätt till i asylprocessen och som ska ha veto vid direktuvisning. Detta är ett steg i rätt riktning mot en mer human flyktingpolitik som alltid ser människovärdet.

Foto:Wikipedia

Jag tror att det är fler än jag som tycker det är bedrövligt när Malmö av Palestinska Föreningen,Arabiska Huset och Irakkomittén bjuder in Hamas gruppledare i det palestinska parlamentet till Malmö. När en organisation med terror på sin agenda tillåts framträda i vårt land finns det skäl att agera.

Hamas och Salah Mohammed al-Baradawil vägrar erkänna Israel och en tvåstatslösning. Man försvarar terrordåd - senaste det som i måndags tog nio människors liv. Att protestera mot Hamas besök i Malmö är inte att säga nej till dialog. Det är att säga ifrån mot en gruppering som inte förmår att ta avstånd ifrån dialogens absoluta motsats -att spränga oskydliga i bitar för att uppnå sina syften. Hamas måste erkänna staten Israel,ta avstånd ifrån terror och respektera ingångna

Foto:Amnesty International

På ett toppmöte den 24 mars diskuterade EU:s ledare riktade sanktioner, t ex reserestriktioner eller frysning av tillgångar ,mot den vitryska regeringen.En annan typ av sanktion som lyftes upp då europaparlamentet diskuterade frågan,är ett stopp för all vapenimport ifrån Vitryssland.

Sverige profilerar sig i internationella sammanhang som en förespråkare av demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt ger man ett omfattande finansiellt stöd till Vitrysslands diktatoriska regim. Vissa undersökningar talar om att svenska skattebetalare har bidragit mer till president Lukasjenkos förtryck än till demokratifrämjande insatser i Vitryssland.

Vitryssland kallas för "Europas sista diktatur. Situationen för de mänskliga rättigheterna har stadigt förvärrats sedan Lukasjenko blev president 1994. Regimkritiska politiker och journalister har försvunnit,oberoende press och regimkritiska och enskilda organisationer förföljs och hindras verka, poltiska val präglas av fusk och manipulation.

Sveriges förra utrikesminister Anna Lindh karaktäriserade i juni 2002 det vitryska styret som "en fruktansvärd förtryckarregim".

Sveriges regering brukar framhålla vikten av en helhetssyn i utrikespolitiken. I regeringens skrivelse "Mänskliga rättigheter i svernsk utrikespolitik" från 2003 ,undertecknad av statminister Göran Persson och vår förre utrikesminister Laila Freivalds,står bland annat att läsa följande: "Värnandet av de mänskliga rättigheterna är en prioritet inom svensk utrikespolitik, och skall påverka och genomsyra alla dess delar,inklusive utvecklingsarbetet,migrationspolitiken,säkerhetspolitken och handlingspolitiken".

I decemeber 2003 antog riksdagen en proposition om Sveriges politik för global utveckling. Också här betonas helhetssynen,bland annat i följande formulering "Det Sverige säger och gör i ett sammanhang måste stämma med svenskt agerande i ett annat." Den svenska politiken skall därvid "främja och präglas av respekt för de mänskliga rättigheterna,demokrati och samhällsstyrning".

I fallet Vitryssland borde detta innebära att en aktiv och konsekvent politik med tydliga åtgärder för att främja demokrati och mänskliga rättigheter förs. Det borde därmed också innebära att varje slags stöd till den nuvarande regimen och dess förtryck är uteslutet. Om man undersöker hur Sverige agerar i praktiken slås man dock med häpnad. Jämte kritisk uttalanden om bristande respekt för mänskliga rättigheter och vackra ord om den inhemska demokratirörelsens betydelse döljer sig ett agerande i rakt motsatt riktning: Via en omfattande vapenimport från Vitryssland finansierar Sverige i själva verket president Lukasjenkos förtryck i högre grad än än man stöder landets demokratirörelse.

Sedan 1996 ,året då Lukasjenkos diktatoriska attityder började märkas på allvar, har Sverige varit en villig köpare av högteknologisk krigsmaterial ifrån den vitryska staten. Det är huvudsakligen olika slags lasersikten som i stor kvantiteter köpts in från den vitryska staten. Det senaste kontraktet slöts 2003 och gäller 2050 lasersikten som just nu levereras till Sverige. Värdet av affären har inte offentliggjorts. Enligt vissa källor uppgår dock den totala handeln till minst 90 miljoner kronor under tidsperioden 1996-2003.

Under samma period har Sverige genom biståndsorganet Sida förmedlat ungefär 60 miljoner kronor till demokratifrämjande insatser i Vitryssland. I praktiken har alltså mer pengar gått till den förtryckande regimen än till de krafter som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter. Därigenom framstår regeringens utfästelser om en sammanhållen utrikespolitik med fokus på mänskliga rättigheter som rent hyckleri.

Försvarets materielverk skyltar inte gärna med sina affärer med Vitryssland. Dess vitryska handelspartner, det statliga företaget Belomo, stoltserar dock med sina leveranser till det svenska försvaret. Och Vitrysslands ambassadör i Sverige, Aleg Jermalovitj, konstaterade nyligen belåtet i en intervju att den vitryska högteknologiska krigsmaterielindustrin håller på att slå igenom på den svenska marknaden.

Förklaringen till den vitryska stoltheten är enkel: Sverige har ett gott anseende internationellt, och räknas dessutom som ett teknologiskt välutvecklat land. Varje ny order innebär därför en fjäder i hatten för det statsägda Belomo och den vitryska krigsmaterielindustrin. Samtidigt kan Lukasjenkos regim dra både ekonomisk och politisk nytta av handeln, som därmed i förlängningen får ännu allvarligare konsekvenser.

Exporten till Sverige är nämligen viktig politiskt, inte minst för att den skänker legitimitet åt den vitryska vapenhandeln och på så vis bättrar på det urusla rykte som denna har åsamkat Vitryssland internationellt. Siemon Wezeman, forskare på fredsforskningsinstitutet Sipri, beskrev hösten 2001 Vitryssland som ett av världens mest hemlighetsfulla och ansvarslösa länder när det gäller vapenhandel. Han gjorde det bland annat mot bakgrund av uppgifter om att Vitryssland hade sålt krigsmateriel till Irak, i strid mot FN:s vapenembargo. På listan över länder som på senare år köpt vitrysk krigsmateriel återfinns utöver Sverige länder som Nordkorea, Iran, Sudan och Angola. Rapporter har också gjort gällande att flera terroristgrupper försetts med vapen från Vitryssland.

Genom att i stor skala sälja krigsmateriel till stater och organisationer som de flesta andra inte vill bedriva handel med har Vitryssland blivit en av världens största vapenexportörer. Detta har i sin tur lett till en stor skandal i den vitryska inrikespolitiken. När oppositionspolitiker hösten 2001 ville veta vart förtjänsten från den lukrativa vapenhandeln hade tagit vägen medgav Vitrysslands finansminister offentligt att denna placerats i en speciell fond, utanför statsbudgeten. Han vägrade dock avslöja några fler detaljer om fonden. President Lukasjenko själv har undvikit ämnet genom att hänvisa till sekretess. De som drivit frågan vidare och krävt öppna besked om hur pengarna använts har utsatts för återkommande trakasserier från regimens sida, men alltjämt inte fått svar på sina frågor.

Huruvida svenska pengar också har hamnat i den speciella fonden är svårt att veta. Det vore i och för sig inte förvånande, då man knappast kan förvänta sig något lagenligt beteende från en regim som under flera år utmärkt sig just genom sitt totala förakt för de grundläggande principer som kännetecknar ett fungerande rättssamhälle.
Genom att gynna den statliga vitryska krigsmaterielindustrin medverkar Sverige till att befästa president Lukasjenkos maktposition. Det är moraliskt förkastligt, och visar samtidigt att Sveriges lagstiftning är otillräcklig och inkonsekvent.

Den svenska krigsmaterielexporten inramas av ett antal etiska riktlinjer som bland annat innebär att Vitryssland inte får köpa svenska vapen, men när det gäller det svenska försvarets krigsmaterielimport finns det inga etiska regler överhuvudtaget.
Därmed kan svenska försvarsmyndigheter med sina omfattande beställningar fortsätta främja en av världens värsta förtryckarregimer, samtidigt som Sveriges regering säger sig ta avstånd från densamma. Dubbelmoralen i detta agerande är uppenbar.

2

När en av tre ungdomar står utanför den ordinarie arbetsmarknaden krävs nya grepp. Centern är inne på rätt spår med sitt förslag om bonus för dem som förmedlar ett arbete. Vi kristdemokrater har redan förslagit att bl.a. bemanningsföretagen borde engageras för att förmedla jobb till ungdomar.Glädjande nog är det kommuner,b .la. min hemkommun,Jönköpings kommun som anammat vårt förslag, och vill förbättra samarbetet mellan arbetförmedling, bemmanningsföretag och kommun. Det är glädjande, framöver får vi mutvärder huruvida dett arbete lyckas eller ej. Men framöver kommer det krävas fler radikala åtgärder mot arbetslösheten, speciellt bland ungdomar.Det är skandal att vi mitt uppe i en stark högkonjunktur har en ungdomsarbetslöshet på rekordnivåer. Den öppna arbetslösheten har ökat med 30 procent sedan valet 2002. I Stockholmsområdet har arbetslösheten bland unga ökat med 50 procent. I ålders under 30 år är så många som 109.000 arbetslösa - det är lika många som bor i Umeå kommun,en av Sveriges större kommuner.Regeringens eget mål om att halvera ungdomsarbetslöeheten har fullständigt misslyckats.Vi kristdemokrater har ett akut fempuinktprogram för att motverka den skenande ungdomsarbetslösheten:1.Utmana bemanningsföretagen - att med ersättning efter prestation få ut ungdomar i arbete.2.Inför ordentlig lärlingsutbildning i gymnasieskolan och i arbetsmarknadspolitiken.3. Nystartsjobb för 20-24 åringar med slopad arbetsgivaravgift.4. Utveckla ungdomspraktiken5. Stoppa försämringarna av möjligheterna till säsongsarbeten- och visstidsanställningar,samt skrota förslaget om lagstdgad rätt till heltid,vilket gör det svårare för oss ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden.

LO har nu kört igång sitt stora vallokmotiv för att få till stånd en socialdemokratisk valseger. LO tar till ett välbeprövat knep - skrämselpropaganda. På affischer talar arbetare om att de bygger Sverige och inte har råd med en borgerlig regering. Inte heller har deras barn råd med en sådan. Man kan stillsamt ställ sig frågan,hur har de råd med en socialdemokratisk regering? En nyckelmening på deras affischer är "Men det måste komma alla till del!".Som om den socialdemokratiskt förda politiken kommer alla till del. Vilken illusion! Sanningen är att i dagens Sverige är det alldeles för många människor som inte har ett arbete att gå till eller som har fastnat i ett utanförskap.Sedan 1994 har socialdemokraterna hela tiden sagt sig prioritera sysselsättningen,vården och skkolan. Men när tiden närmar sig visar det sig vara hägringar.Sverige är i ett akut behov av nytänkande för att fler ska komma i arbete,för att vården skall motsvara medborgarnas rättmätiga krav och för att nya företag ska våga ta vid där andra lägger ner eller flyttar ut. Ungdomsarbetslösheten är regeringens största misslyckande.I februari 2006 var 57 000 ungdomar i åldrarna 16-24 år arbetslösa vilket kan jämföras med 42 300 i februari 2002. Lägg därtill 21 000 personer i åldrarna 20-29 år var förtidspensionerade i december 2005. Det innebär att sammanlagt 167 000 ungdomar antingen var arbetslösa eller förtidspensionerade förra året. Det som behövs är riktiga arbeten för oss unga. Genom nystartsjobb där arbetsgivaravgifterna slopas vid anställning av unga mellan 20-24 år och förändrade turordningsregler i arbetsrätten kan nya arbeten skapas. Vi ungdomar har inte råd med en vänsterregering i höst.Som tidgare nämnts presenterades nyligen en undersökning på uppdrag åt SVT:s rapport att 61 procent av LO: medlemmar anser att det ekonomiska stödet åt socialdemokraterna är fel. Även de som tänker rösta socialdemokratiskt anser nära hälften att det är fel. Ändå satsar LO mellan 30 och 40 miljoner på den socialdemokratiska valrörelsen. Det socialdemokratiska maktinnehavet är viktigare än medlemmarnas intressen.I en demokrati är det inte sunt att en stor och stark opinionsbildare som LO kan köpa till sig lojalitet och inflytande på det sätt som sker. Att köpa sig till inflytande är korruption. När ska LO i Sverige ta steget att bli politiskt oberoende som kollegorna i danmark gjort?Snart är det 1 maj och ndå demonstrerar fackföreningsrörelsen och socialdemokratin sida vid sida för bättre skola och omsorg,jämställda löner etcetera. Men vilka demonstrerar man egentligen emot? Det är ju faktiskt socialdemokraterna som har styrt Sverige de senaste 12 åren. Vem är det som säger att det kommer bli bättre för "arbetaren" de kommande fyra åren med samms styre?

Ytterligare ett par opinionsinstitut noterar framgång för oss kristdemokrater.En ökad tillit till Göran Hägglund har skett. Han får återkommande support av Aftonbladets analytiker Lena Melin.

Vad som också är intressant att notera är att människor dras till vårt parti. Under första kvartalet i år har kristdemokraterna fått 606 nya medlemmar. I Jönköpings län har vi fått 43 nya medlemmar.Fler finns det att värva. Nu gäller det att vi alla kavlar upp ärmarna och berätta för människor om vår politik. En del personer som är nyblivna medlemmar har plattformar från annat håll. Christina Doctare, läkare och samhällsdebattör kandiderar till riksdagen för Gotlandsdistriktet. Ebba Lindsö,f.d. vd för svenskt näringsliv,ger sitt stöd till partiet i det senaste numret av vår tidning, Kristdemokraten. Nu senaste i helgen kom Lars Wohlin,tidigare riksbankschef och grundare till Junilistan till partiet. Alla som tycker vårt partiprogram är den bästa politiken är välkomna till vårt parti. Det är min fasta övertygelse att det finns fler som är kristdemokrater utan att veta om det. Nu är det tid att vi kristdemokrater mobiliserar och visar vår övertygelse och berättar för människor om våran politik. Värt att notera är att om 20 000 av de 24 500 medlemmarna delar ut 100 flygblad så blir det två miljoner flygblad som sprids. Det är tänkvärt.

Men, det enksilda samtalet är också viktigt, att vi berättar för människor vad som gjort oss till kristdemokrater. Och att vi alla hjälps åt att vi syns på gator och torg och presenterar det vi tror på. Vad som gjorde oss till kristdemokrater. Kristdemokrater,nu ger vi järnet!.

2

Enligt en opinionsundersökning som SVT:s rapport har låtit göra visar att en majoritet av landets LO-medlemmar är emot förbundets stöd till socialdemokraterna. Detta för en naturligtvis in på fackerts koppling till socialdemokraterna.

När Wanja Lundby wedin tillträdde sin post ställde sig Alf Svensson och Göran Hägglund samma fråga som jag som ung kristdemokrat idag vill upprepa.

Den historiskt starka kopplingen mellan LO och socialdemokraterna har utvecklats till en olycklig relation både för fackets medlemmar och för svensk politik. Relationen mellan den s-ledda fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna har fastnat i ren byteshandel. I utbyte mot pengar från LO:s krav på bibehållen särställning och makt att blockera förändringar.

Varför ska facket ge frikostiga bidrag till ett parti,och varför ska LO-ledningen agera tillsammans med företrädare för ett parti?
Ett parti som troligtvis inte har majoritet av de röstande LO-medlemmarna vid ett allmänt val?

För att bryta med osunda mönster i den fackligt-politiska samverkan i LO-SAP-tappning som finns, krävs ett öppet och obundet LO. I polen har man firat grundadet av den fria fackföreningen SOlidaritet. Är det inte hög tid att att diskutera ett fritt fack i Sverige också? Sverige är i behov av en modern och tidsenlig fackrörelse. Framtiden fodrar det. Alla som vill delta i det fackliga arbetet bör släppas in oavsett partitillhörighet. Idag förekommer att enskilda personer av en annan partifärg än socialdemokratisk tvingas bort från sina förtroendeposter av förbundsledningar. Detta är mycket olycjkligt för det fackliga arbetets förtroende.

Det finns betydande värd i en fackförening som kämpar för sin medlemmars intressen, inte minst när det gäller löner och arbettsvillkor. Det är då av yttersta vikt att alla som vill engagera sig aktivt också möts med respekt. Det bör vara en angelägen uppgift för LO att samverka med alla som vill delta i det fackliga arbetet,oavsett vilket parti de sympatiserar med.

Många avstår i dag från medlemskap eller att kandidera till fackliga förtroendeposter av politiska skäl.Tål facket inte oliktänkande? Det är inte svårt att namnge personer som efter sunda och antidemokratiska påtryckningar tvingats bort från fackliga förtroendeuppdrag.

Lo har alldeles uppenbart blivit allt mindre lyhört för sina medlemmars åsikter. LO-medlemmarna känner större samhörighet med fredsrörelsen,miljörörelsen och idrottsrörelsen än de känner med arbetarrörelsen.

Men allavarligast är kanske att LO kommit att agera på ett sätt som strider mot vad de flesta svenskar uppfattar som god etik och moral. bara en facklig rörelse som hämtar sin näring från en köpslagan med ett parti kan uppträda som LO gör.

Därför vill vi unga kristdemokrater vädja till Wanj Lundby Wedin: öppna det fackliga arbetet för alla. Släpp även in dem som inte har "rätt" partibok! Dett är av största vikt för det svenska samhäöllet.

Facket har en mycket viktig roll att spela i arbetet m,ed ett modernt,konkurrenskraftifgt Sverige med välstånd för de anställda i en allt mer globaliserad tillvaro.

Foto:Socialdemokraterna

Samuel Stengård (bilden),förbundssekreterare för broderskapsrörelsen sade vid ett besök i Jönköping för en tid sedan:
"Ska man stå upp för ett kristet vänsterperspektiv då handlar det inte om privatmoraliska samhällsfrågor utan rättvisefrågor i stort", med en kritisk adress till kristdemokraterna.

Grunden för den kristdemokratiska ideologin är den kristna människosynen. Därför står vi upp för det unika,okränkbara människovärdet. Människovärdet är just knutet till att hon är en människa.

Vi vill värna om människor rätt till liv,frihet och värdighet. Vi vill solidarisera oss med svaga och förtryckta.Rätten till liv och rätt att inte få sitt människovärde kränkt är något som vi anser som det viktigaste.Denna rätt kan inte förhandlas bort.

Människan måste ständigt sättas i blickfånget. Vi kristdmeokrater kan därför aldrig mattas i kmapen för människovärdet,som ständigt attackeras av totalitära och auktoritära ideologier.Detta är om något en rättvisfråga,som kristdemokraterna arbetar med.

Kristdemokratern har tagit upp flera viktiga samhällsfrågor på ett unikt sätt.För att ett samhälle ska fungera omfattar vissa gemensamma värden.Varje civiliserat samhälle utgår från en värdebas,en etik som klargöra hur man uppträder mot varandra.

I alla samhällsbyggen har etik succesivt omvandlats I alla samhällsbyggen har etik successivt omvandlats till lagar som medborgarna har att rätta sig efter. Etiken har blivit till lagstiftning ungefär som upptrampade vägar blivit till allmänna vägar.
Etiken bildar därmed en grundbult för samhället. Orsaken till att vi kristdemokrater betonar etik är att den som en närande jordmån för rätt och lagstiftning.

Detta handlar inte om ”privatmoraliska frågor”. Vi kristdemokrater kommer fortsätta att sätta etiken i centrum.

Oscar Wilde lär ha sagt A map of the world that does not include Utopia is not worth even glancing at.

Frågan som jag ställer mig är,vad är skillnnaden mellan en utopi och vision? Personligen så tror jag att visioner är otroligt viktigt. Det är oftast visionen som är drivkraften för oss att göra någonting, viljan till förändra. Jag vågar påstå att visionen faktiskt är bränslet för engagemanget. Viljan att förändra, viljan att göra någonting, viljan att göra något. Att inte sitta stillatigande och titta på när vi ser en utveckling.

Ställer vi detta mot ett stillatigande agerande blir frågan en mer intressant. Att veta om att någonting som är fel, men bara sitta hemma i tv-soffan och gnälla, ibland så känns det som om det är detta som är typiskt svenskt, att veta om någonting som är fel men tiga. Är det så?, eller har jag fel, eller hur är det egentligen?. Eller att tycka någonting, men inte göra något. Ibland känns det som att detta är ytterst mänskligt. Men, den stora frågan är om detta verkligen är rätt förhållningsätt, är det verkligen rätt handlande?.

Ställer vi dessa scenarion mot utopi, blir det hela intressant. Är utopi, att leva verklighetsförankrad,och samtidigt ha viljan till att göra något, eller är utopi någonting som är helt verklighetsfrånvarande, någonting som inte är värt att lägga märke till?.

Hittade mina tankar på tal om federalism, lägger därför ut den igen här på bloggen

Problemet är att federalism tolkas olika av olika uttolkare. Men som jag ser det är federalism baserat på att den legala makten finns nederst (dvs kompetensen över kompetensen); t ex i delstaten eller kommunen. Ta en kommun som exempel.

Den har då all lagstiftningsmakt men man inser att kommuner behöver samarbeta och man kan därför delegera (avstå) viss makt uppåt, till t ex regioner. Regionerna i sin tur kan sedan delegera makt till staten.

Normalt är det i det federala begreppet en s k delstat som har den legislativa makten som den sedan avstår till förbundsstaten (ex Tyskland).

I Sverige är det enbart riksdagen som har den s k kompetens-kompetensen, den kan delgera makt till regeringen och till EU, men också nedåt till landsting och kommuner. Den senare har dock inte vad man menar med lagstiftningsmakt (men bidrar i rättsskapande genom föreskrifter).

Jag tror inte man kan bryta tradition och byta system här, däremot anser jag att regioner och kommuner måste ges grundlagsstödd kompetens som inte staten när den har lust kan dra in hur som helst.