Gå till innehåll

Nyligen publicerade jag min syn när det gäller migrationspolitiken. Jag har medvetet valt fokus på de brister som finns.

Jag ska försöka utveckla denna. Naturligtvis är det positivt att man nu börjar jobba i frågan, b la genom en ny lagstiftning som börjar gälla i sommar som omfattar de ensamkommande barn och ungdomar genom en utdragen asylprocess ska få en chans till uppehållstillstånd. Arbete som välkomnas,men långt ifrån tillräckligt.

Jag har tidigare pekat på de rättsosäkra åldersbedömningar. Jag är medveten om att expertisen är delad, men jag ändock göra ett försök att teckna de problem som finns.

Den skönsmässiga åldersuppskrivningen av ensamkommande barn måste förkastas. Under 18 år får 88 % av afghanska ungdomar uppehållstillstånd, efter fyllda 18 eller uppskrivna till 18 räddas endast 5 %! Det är uppenbart att människovärdet är på undantag.
Enligt Migrationsverkets skall den enskilde ”bevisa sin ålder". Majoriteten av asylsökande från Afghanistan saknar id-handlingar som godkänns av Migrationsverket. Utan id-handling får vederbörande det svårt i asylprocessen. Migrationsverket efterfrågar som rutin tazkira (enklare form av afghansk id-handling), sjukvårdskort eller skolbetyg men när dessa presenterats har de inget värde för Migrationsverket.

Intyg från läkare som visar på längdtillväxt under åren i Sverige, intyg ifrån erfarna lärare, kuratorer och psykologer som uttalar sig om den unges mognad bedöms inte ha ”bevisvärde”.

Den ’nya’ metoden om åldersbedömningar togs i bruk utan att beakta kritik i remissomgångarna. Fortfarande saknas perspektivet om etnicitet. När det gäller tänder skiljer det upp till 4 år i utveckling mellan olika undersökta grupper och det finns inga referensmaterial på de etniska grupper som söker asyl i Sverige. Undersökning av knäleder har tagits i bruk med mycket knapphändigt vetenskapligt underlag – endast 13 fall! Två metoder skulle användas för att göra bedömningen säkrare men nu krävs att bägge skall visa på omogenhet för att vederbörande skall bedömas vara barn – det blev säkrare för vem?

Migrationsverkets bedömer (SR 31/2017) att säkerhetsläget i Afghanistan har förvärrats och man befarar fortsatt eskalering av läget. Det är ofattbart att Migrationsverket inte drar konsekvenser av sina egna analyser! Röda Korset har gjort det och drar av säkerhetsskäl tillbaka sin personal.

Enligt det avtal som slutits mellan Sverige och Afghanistan ska Afghanistan skydda mot ”trakasserier, hot och förföljelser och diskriminering”. Under de senaste månaderna har flyktingministrarna i Afghanistan vid tre tillfällen gått ut och vädjat om stopp av utvisningar då landet inte klarar av mottagandet. Sverige väljer att blunda och ingen uppföljning om hur det går för återvändarna har gjorts. Det har däremot nyhetssajten www.blankspot.se gjort och den visar en omöjlig försörjning samt upprepade incidenser med hot, våld och även dödsfall.

Vid tvångsdeportering brukas psykisk tortyr. Utredningarna är så dåligt underbyggda att inhibition sker sista timmarna till minuterna innan ombordstigning på planet för c:a hälften av de som skall deporteras.

Det är katastrofalt att unga afghaner i Sverige skall behöva visa sitt betyg av svensk migrationspolitisk genom självmord och självmordsförsök - jag vädjar nu till regeringen och Sveriges riksdag att ta hänsyn till dessa aspekter och ger amnesti.

Efter press från Miljöpartiet var gårdagens stora nyhet att regeringen gjort en tvärvändning i migrationspolitiken. Nu kan unga asylsökande från Afghanistan slutföra sin gymnasieutbildning inom ramen för tillfälliga uppehållstillstånd. Ett steg i rätt riktning men det krävs ett långsiktigt arbete i dessa frågor över partigränserna.  Jag är otroligt tacksam över de frivilligorganisationer som arbetat i frågan.

Det finns anledning att titta vidare på de förslag som  finns i frågan, inte minst i frågan om medicinska åldersbedömningar.Den numera accepterade metoden för åldersbedömning har fortfarande svagheter som uppmärksammats.

Syftet med ’osäkra’ metoder (magnetunderökning av knä och röntgen av visdomständer) var att ge större säkerhet. Att bedömningarna nu blir till den enskildes nackdel om bedömningarna skiljer sig åt: om den ena undersökningen talar för 18 år och den andre metoden  18 år så uppskrivs åldern, var inte avsikten i förarbetet!

På nytt uppmärksammar man också det som Socialstyrelsen redan i remissförfarande påpekade: Det finns inga referensvärden för de befolkningsgrupper som de aktuella ungdomarna kommer ifrån. Metoden borde enligt Socialstyrelsen inte komma i bruk förrän sådana undersökningar var gjorda.

Socialstyrelsen skriver 2016-07 07: Start /Publikationer 2016 /Metoder för radiologisk åldersbedömning – en systematisk översikt.

På sidan 16: ”Effekten av etnicitet måste dock undersökas i ytterligare studier. För att belysa frågan om etnicitet föreslås bekräftande studie på barn födda i Sverige med utländsk bakgrund från olika befolkningar göras som en kvalitetskontroll av metoden. Genom att undersöka barn födda i Sverige i första respektive andra generationen kan effekten av etnicitet möjligen kvantifieras”. Enligt professor Gunilla Klingberg tandläkarhögskolan i Malmö, skiljer det upp till 4 år mellan de mest extrema i redan studerade etniska grupper.

Det finns anledning till självkritik.

När jag nu har gett min syn på migrationspolitiken i mitt eget parti tänker jag fortsätta på detta tema i ett par inlägg. Jag är medveten om att frågorna är komplexa, men nödvändiga att diskutera. Vi ska inte recensera andra partiers politik, men vi behöver ändå lyfta ett varningens finger.

Miljöpartiet har länge haft ett stort engagemang för human flyktingpolitik. Det är naturligtvis glädjande men det finns problematiska ställningstaganden.  Dessvärre noterar jag att detta inte framgått tydligt i förhandlingarna med regeringskollegorna.

Med tanke på det beslut som man tog på kongressen att ”MP ska nu verka för att de som kom 2015, och som fått avslag för att de hunnit fylla 18 år, ska få en ny möjlighet att få permanent uppehållstillstånd” är det upp till bevis att ni har ambitionen att ställa upp för de unga som i vårt land anländer självmordsförsök och självmord som en desperat lösning att för att få uppmärksamhet för sin utsatta situation. Jag noterade att språkröret Gustav Fridolin ville avstå från det mer radikala förslaget verka för amnesti för all unga som väntat mer än ett år med anledning av att ”frågan inte skulle gå igenom bland de andra partierna i riksdagen”. En konsekvens av detta måste bli att kraftfullt verka för det beslut som nu alternativet. Allt annat vore ett svek mot er egna ambitioner!

Maria Ferm och Rasmus Ling gjorde en studieresa till Afghanistan för att med egna ögon bilda sig en uppfattning om situationen för de unga som tvingats ”återvända dit”. De flesta torde vara medvetna om att en stor del av de som sänds till Afghanistan aldrig bott i landet – varför benämningen ”återvända” är en falsk bild. Det är en skam att vare sig Sveriges regering eller Migrationsverket inte har gjort, eller ens har någon ambition, att göra en uppföljning om hur Afghanistan lever upp till sin del av avtalet som slöts i oktober. Enligt detta skall Afghanistan skydda återvändarna för ”trakasserier, hot, förföljelser och diskriminering . Sveriges mest kända Afghanistankännare Anders Fänge skriver om detta ”...ingen myndighet i vare sig Afghanistan, alldeles oavsett vad regeringen utlovat, som har kapaciteten eller ens avsikten att ”ansvar för återvändarnas säkerhet” eller skydda den till Afghanistan avvisade asylsökanden från ”trakasserier, hot,förföljelser, hot och diskriminering ”. Ett barn som utvisas till Kabul, och som inte har en familj, eller närmare släkt, blir helt utelämnad i en svår och farlig miljö, där man som ensam löper stor risk att utsättas för kriminella gäng, korrupta poliser eller maktmissbrukande statliga funktionärer”.

Vi vill se ett radikalt och bestämt Miljöparti som nu i regering och riksdag kommer att verka för ambitioner från kongressen.

Foto: Pixabay

Uttalanden i media, inte minst i Dagen har vi sett hur ledande kristdemokrater gått i de intentioner vi hade vid rikstinget och det är ett steg i rätt riktning, men vi får absolut inte vara nöjda.

Jag är övertygad om att vi har den bästa politiken, men det behövs också ett långsiktigt arbete också inom partiet. Vår ideologi binder oss tveklöst till ett ansvar för medmänniskan och att alltid försvara människovärdet. Tyvärr har den omsvängning i migrationspolitiken som skett inte satt detta i fokus. Istället har partitaktik och att man vägletts av kortsiktiga opinionsvindar. Fler och fler verkar nu vakna upp, inte minst från civilsamhället. Det är i de minsta grupperna i samhället som värderingar framkommer som tydligast - detta brukar vi kristdemokrater kalla för subsidaritet. Det är dessa gemenskaper som värderingar växer och idéer kommer till sin rätt - detta brukar vi kristdemokrater kalla för subsidaritet. Det är dags att vi tar tag i dessa utmaningar utan att hamna i ett alltför polariserat läge. Det är uppenbart att människovärdet är på undantag.

Nyligen gick moderaterna tillsammans med Sverigedemokraterna i Jönköpings region ut och förhandlade utan övriga Allianspartiers vetskap. Det är illavarslande för regionens bästa ur flera perspektiv och visar på den polarisering som finns i svensk politik. Man kan fundera kring vilken värdegrund politiken ska stå på. Denna värdegrund bygger  demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Vi sätter människovärdet och familjen högt, och motarbetar alla former av totalitarism. Det är rent av så att demokratins innersta kärna utgår från detta.Detta var mina funderingar så långt. Är glad för vårt regionråd Mia Frisk var tydlig i denna fråga. Återkommer med mer om detta.

Jag lovade att återkomma till bostadsproblematiken. Jag kommer i detta blogginlägg göra ett försök till att ringa in problematiken.

Alliansregeringens reformer handlade främst om att lönsamheten i att bygga och hyra ut för att på så vis öka antalet tillgängliga bostäder. Denna mandatperiod har man sökt stödja denna utveckling.

Det är en början och om antalet hyresrätter ökar så borde även köerna minska. Vill man komma åt de segregrationsproblem som bostadsmarknaden i allmänhet och hyresrättsmarknaden i synnerhet orsakar så behövs dock större reformer som tar tag i problemets kärna.Så länge nyanlända oftare behöver i Sverige oftare behöver ta första boende som erbjuds emedan de som bott här länge kan sitta och lurpassa i bostadsköer eller sedan länge förvärvade kontaktnät och vänta in de riktigt heta bostäderna så kommer vi också att ha en segregation där de infödda, de med infödda föräldrar och de som bott här länge bor mer centralt eller i mer attraktiva områden. De som
mer nyligen flyttat till Sverige, eller växer upp med föräldrar som flyttat hit kommer
å andra sidan oftare bo i mindre attraktiva områden, ofta förorter präglade av olika
sociala problem.

På byggandesidan behövs reformer som gör det enklare att få tillstånd att bygga
och regelförenklingar som sänker kostnaden att bygga nytt. Det går exempelvis
att begränsa överklagandemöjligheterna för bygglov. Ett exempel kan vara att
minska kretsen som ges rätt att överklaga, vilken idag inte bara inkluderar de med en konkret fastighetsgräns, men mer effektivt torde det vara att se över hur
många instanser en överklagan ska prövas i. Idag kan ett ärende gå från länsstyrelsen
till mark- och miljödomstolen utan att det krävs prövningstillstånd – det är
bara i mark- och miljööverdomstolen som ett sådant krävs. Här går det också att
diskutera om inte olika system ska gälla för den som ansökt om bygglovet och den
som vill se till att ett bygge inte blir av. Visst är det rimligt att kunna överklaga utan
prövningstillstånd när det offentliga begränsar någons användning av sin mark,
men det betyder inte att den som inte äger marken bör ha samma överklagandemöjligheter för att kunna stoppa det hela. Det måste trots allt ses som en större inskränkning av medborgares rättigheter att de inte får bygga vad de vill än att någon skulle riskera att få skugga på balkongen.

Det finns naturligtvis fler aspekter och jag tror att vi behöver vända på varje sten i denna diskussion - jag deltar gärna i den framöver.

Foto:Pixabay

Företrädare för Sverigedemokraterna i Jönköpings kommun menar att bostadsbristen för studenter enkelt kan lösas genom att begränsa antalet lägenheter för nyananlända. En argumentation jag har väldigt svårt för.

Istället för att begränsa lägnhetsbeståndet ska vi fortsätta att söka integrering på bostadsmarknaden och utveckla byggandet i Jönköpings kommun istället för att begränsa som SD vill.

Jag utvecklar vår syn bostadspolitik i kommunen här. Den svenska bostadsmarknaden har under lång tid karaktärisera av ett underskott. Inte bara i storstäderna, utan även i orter som Jönköping.

Att den svenska bostadfsmarknaden ser ut som den gör beror på flera samverkande faktorer. Det massiva regelverk som finns gör givetvis sitt för att hindra framväxten av nya bostäder, och då framförallt lägenheter med lägre standard (mindre storlek och färre tillbehör) och därmed lägre pris.

Därtill finns en hyresreglering som gör att de bostäder som finns inte nyttjas på ett optimalt sätt.
Långa köer får människor att hamstra lägenheter och bostäder står oanvända. För
den som kommer som nyanländ och inte har möjlighet att köpa sitt boende är detta två faktorer som är avgörande för möjligheten att få en lägenhet.

Segregation är ofta inte ett val, utan snarare något som händer när ett system sorterar människor efter variabler som hänger samman med deras demografi. När
det kommer till bostadssegregation handlar detta ofta om härkomst. Alla behöver
någonstansatt bo och i en stad där bostadskön för en lägenhet i centrum kan
överstiga ett decennium, som exempelvis Stockholm, är det inte konstigt att de
som flyttat till Sverige och därmed inte hunnit köa länge nog också förpassas till
ett förortsområde med kortare kö. Cecilia Brogren och Hanna Fridell har visat att
segregationen i Stockholm är mindre i bostadsrättsområden än i hyresrättsområden.

Jag kommer utveckla mitt resonemang i några blogginlägg men stannar här.

Foto: Pixabay

” Migrationsstriden inom Kristdemokraterna är över”, skriver tidningen Dagen i en artikel. Partiets ledning agerar nu på olika sätt i de förslag som gavs. Det tolkas som att partiledningen lyssnat på oss som varit kritiska.

Personligen tror jag att det är sunt att man håller den här sortens av diskussioner. Partiet agerar i rätt riktning, men vi får absolut inte vara nöjda.

Utvecklingsarbete i detta område behövs. Är övertygad om att vi har den överlägset bästa politiken och vi behöver ständigt vässa den.

Debatten är nu centrerad kring tillfälliga uppehållstillstånd. Jag har lovat att jag skulle återkomma i frågan. Det är också viktigt att granska frågan utifrån att det nu skett en omsvängning till en mer restriktiv flyktingpolitik. Det är en svängning i retoriken jag känner mig väldigt främmande för. Det har en mängd sakfel och argumentationsfel börjat florerar och dessvärre fått konsekvenser för den viktiga asylrätten. Huruvida man kommer fortsätta på den linjen håller jag öppet men en inte alltför vågad gissning är att retoriken kommer fortsätta. Det är tragiskt att se hur polariserad debatt i dessa frågor. Det handlar om att sätta människovärdet i främsta rummet. Alla som kallar sig Demokrater torde stämma in i detta. Det är rent av så att demokratins yttersta kärna utgår ifrån denna.

Det handlar om att verka för en human och rättssäker migrationspolitik. Dessa grundläggande värden hämtar vi den kristna tradition och västerländska humanism som format vårt samhälle. Jag anser att alla som tar sig över gränser har rätt till en rättssäker asylprocess.

Jag har inte utrymme att diskutera alla förslag i detalj, men ska ändock göra ett försök.

För det första kan vi konstatera att de förslag som lagts under integrationsflagg i själva verket handlar om att minska flyktingströmmarna och riskerar samtidigt att försämra integrationen. Detta är tydligt när vi ser på förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd.

Tillfälliga uppehållstillstånd riskerar att leda till en försämring av integrationen. Samtidigt som den hotar vår öppenhet genom att begränsa vilka som får komma hit, och bör ses som en migrationspolitisk reform. Det går åtminstone att identifiera tre problematiska områden:

Det andra konstaterar jag att det försämrar det arbetsmarknadsanknytningen. Det finns väldigt lite som talar för liten vilja att arbeta skulle vara ett stort integrationspolitiskt problem. Snarare handlar det om att trösklarna till arbetsmarknaden för höga. Beroende på om invandringen är tillfällig eller permanent kommer en person ha olika incitament för att lära sig språk, utbilda sig, skaffa ett långsiktigt boende och etablera sig på arbetsmarknaden. Om man inte vet hur länge man får stanna i ett land kan man inte planera långsiktigt. Permanenta uppehållstillstånd höjer avkastningen av investeringar i humankapital och tillåter ett mer effektivt ekonomiskt beteende och bättre etablering på arbetsmarknaden. Detta trots att man i de ursprungliga förslagen lagt in undantag i sina förslag är det fortfarande många som drabbas av detta och inte får återförenas med sina familjer.

För det tredje kostar pengar och administrativa resurser. Tillfälliga uppehållstillstånd  innebär att varje person som kommer till Sverige måste prövas en gång till. De flesta asylsökande i dag kommer från länder med långvariga konflikter. Om de skulle få tillfälliga uppehållstillstånd måste Migrationsverket behöva pröva alla flyktingar igen, för att ändå ge de flesta permanent uppehållstillstånd efter tre år. Dubbelt så dyrt för samma utfall.Det är svårt att se några positiva integrationseffekter av reformen. Ändå har man redan i de ursprungliga förslagen lagt in sådana effekter.  En inte alltför vågad gissning är att partierna, när beslutet togs vägletts av kortsiktiga opinionsvinster snarare än en reell vilja att lösa integrationspolitiken.  Alternativet är att de verkligen vill förbättra integrationen men saknar kunskap eller intresse av att titta närmare på effekterna av sina ursprunglig förslag som är bakgrunden till den lagändring som skett.En bättre väg framåt, är att hur man kan hota människor med utvisning som man gör i den lagstiftning som finns på plats och fokuserar mer på de strukturer som lägger hinder i vägen för jobb, språk och integration.

Då kan vi både upprätthålla vår öppenhet och bättre ta vara på alla människors förmåga, oavsett var i världen de är födda.

Foto: Pixabay

Bostadssituationen är en viktig fråga och diskuteras allt mer flitigt. Jönköping är en växande studentsstad och för det krävs bostäder. Jag ska försöka ge mig i kast att göra en överblick över situationen i detta blogginlägg. Det finns all anledning att forsätta diskussionen. Här tror jag att vi behöver sträva mot så breda lösningar som möjligt. Alltför ofta blir det en fråga om partipolitik istället för att se till att vi löser situationen.

För att ge en överblick i frågan så kan det vara intressant att utgå ifrån kommunens bostadsförsörjningsprogram. Vi har aktivt arbetetat i frågan, inte minst från stadsbyggnadnämndens sida. Därför har jag använt mig av material till detta blogginlägg från vårt remissvar till kommunfullmäktige i frågan.

Vi ser idag en utveckling i Jönköpings kommun där vi bygger för lite. Mot bakgrund av att Jönköpings kommun är länets största kommun med 1/3-del av länets invånare är det viktigt att vi tar ledartröjan och öka resurserna för bostadsbyggandet.

Bra boende för studenter i Jönköping är viktigt för att Jönköping framöver ska vara en attraktiv studieort och för att Jönköping University ska växa kunna växa. Under senare år har tillskottet av lägenheter mycket låg trots att efterfrågan från Jönköping University och Högskoleservice är mycket hög.

Jönköping University har som mål att växa de kommande åren. För att lyckas och stärka sin attraktivitet måste kommunen aktivt verka för ett ökat studentbostadsbyggande. I skrivande stund är nästan var tionde studentbostad av tillfällig karaktär (219 lägenheter eller rum av totalt 2593 stycken). De tillfälliga boendena bör ersättas av permanenta lösningar samtidigt som beståndet utökas.

När fler studentboende skapas frigörs också andra lägenheter för exempelvis ej studerade ungdomar och andra grupper som är i behov av små lägenheter.
Det är också av stor vikt att det fortsatta studentbostadsbyggandet sker på ett sådant sätt att det stärker Jönköping Universitys attraktivitet genom att tillskottet sker i nära samverkan med Jönköping University och för att stärka ett levande campus i centrala Jönköping.

Jag kommer att fortsätta blogga om ämnet i ytterligare inlägg framöver.

En viktig utgångspunkt i arbetet med arbetsmarknadspolitik är att varje människa har behov av gemenskap med andra, ta eget ansvar och utvecklas som person. Vi kristdemokrater vill ha ett samhälle som tar tillvara på alla människors möjligheter och inneboende förmåga. Alla kan inte jobba 100% av heltid, men alla ska ha möjligheter att arbeta 100 % efter sin förmåga. Det finns ett par förslag som jag kommer att ägna några rader åt i några blogginlägg.

Det första som behöver göras är att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen. Idag ser vi en utveckling där arbetsmarknaden alltmer är uppdelad. Samtidigt som hundratusentals lämnat utanförskap har stora grupper svårt att få jobb. Människor har i grunden ett eget ansvar att bli anställningsbara och att söka arbete, men arbetsförmedlare har ett viktigt jobb att stötta, matcha och samordna för arbetssökande med arbetstagare runt om i landet. Behovet av Arbetsförmedlingen är idag långt större och deras uppdrag än svårare eftersom det finns en bristande matchning mellan företags behov och de arbetssökandes utbildning och bristande matchning mellan många företags behov och de arbetssökandes utbildning och kompetens. Antalet förmedlade jobb via arbetsförmedlingen är lågt – ett per månad och arbetsförmedlare enligt en uppskattning från Riksrevisionen. Dessutom är det svenska systemet kostsamt. Jämfört med Australien lägger Sverige 150 % mer i utgifter enligt en utvärdering av Australienmodellen med privat arbetsförmedling av Fores. Det är dags att gå från ord till handling.