Gå till innehåll

En viktig utgångspunkt i arbetet med arbetsmarknadspolitik är att varje människa har behov av gemenskap med andra, ta eget ansvar och utvecklas som person. Vi kristdemokrater vill ha ett samhälle som tar tillvara på alla människors möjligheter och inneboende förmåga. Alla kan inte jobba 100% av heltid, men alla ska ha möjligheter att arbeta 100 % efter sin förmåga. Det finns ett par förslag som jag kommer att ägna några rader åt i några blogginlägg.

Det första som behöver göras är att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen. Idag ser vi en utveckling där arbetsmarknaden alltmer är uppdelad. Samtidigt som hundratusentals lämnat utanförskap har stora grupper svårt att få jobb. Människor har i grunden ett eget ansvar att bli anställningsbara och att söka arbete, men arbetsförmedlare har ett viktigt jobb att stötta, matcha och samordna för arbetssökande med arbetstagare runt om i landet. Behovet av Arbetsförmedlingen är idag långt större och deras uppdrag än svårare eftersom det finns en bristande matchning mellan företags behov och de arbetssökandes utbildning och bristande matchning mellan många företags behov och de arbetssökandes utbildning och kompetens. Antalet förmedlade jobb via arbetsförmedlingen är lågt – ett per månad och arbetsförmedlare enligt en uppskattning från Riksrevisionen. Dessutom är det svenska systemet kostsamt. Jämfört med Australien lägger Sverige 150 % mer i utgifter enligt en utvärdering av Australienmodellen med privat arbetsförmedling av Fores. Det är dags att gå från ord till handling.

Jag ska i detta inlägg utveckla mina tankar kring att möta islam.

Inledningsvis säga att det är frågan om ett långsiktigt arbete. Imamutbildning är en väldigt klok tanke och det kan i sig leda till integration då dessa utbildningar kommer att ske på de teologiska institutionerna.

Det finns dock några problem som vi inte kan blunda för. Islam (som betyder underkastelse) har svårare att genomföra en ”reformation” då den grundläggande teologin bygger på:

Koranen

Haditerna (berättelser om Mohammeds levnadsexempel)

samt Mohammed som person.

Enligt islam är Koranen är Mohammeds liv ofelbart och dessa kan inte kritiseras. Detta gör att det inte räcker med ett europeiskt/svenskt teologiskt institut utan det behövs en omtolkning av själva grunden för islam.

Min tanke är står fast, vi behöver ett europeiskt institut men det finns en hel del områden som vi kan fortsätta jobba med. Studier är bra, bostad och jobb är nödvändigt, underkastelse under ett gemensamt juridiskt system är ett måste.

Tyvärr har mitt parti utvecklat tankar som ställer till det då man lämnar idén om individuell prövning till förmån för en kollektiv prövning och börjar vi gå in på den vägen har vi snart flyttat in ett klansamhälle till förmån för vår egen lagstiftning.

I kölvattnet av terroristattentatet på Drottninggatan i Stockholm tar sig nu svenska politiker sig för pannan när man talar om islam. Det är visserligen sant att det är svårt att hantera extremismen inom islam, vilket inte är enkelt. Det är ett mödosamt projekt att möta och ge tydliga ställningstaganden från muslimska ledare. Ett bra förslag istället för den polariserade synen man har på islam är det som föreslogs på Dagens debattsida, nämligen att införa legitimation för imamer. Jag tror att det på sikt skulle behövas en samsyn bland muslimska ledare. Det är på det sättet vi ska möta terrorism.

I andra europeiska länder har man länge diskuterat rekryteringen av imamer till moskéerna. Idag hämtas imamer från samhällen långt ifrån vårt och har oftare andra värderingar än vi, det ska vi inte sticka under stolen med.

En lösning som man borde pröva är en europeisk imamutbildning, likt de kristna prästernas prästutbildning. På det sättet möter man den kultur moskéerna är i och i den utbildningen bör lämpligen förhållningssätt till terrorism behandlas.

Jönköpings kommunfullmäktige fattade ett klokt beslut när man tog beslut om att avveckla en helt olönsam produktion  av biogas, och det i en otidsenlig produktionsanläggning, som skapat förluster i 100-miljonersklassen under några år.
Så hanterar man inte skattepengar!

Jag tror man gör klokt i att tänka på en bättre biogastillverkning i Jönköpings kommun. På sikt behöver biogasproduktion bli en nationell angelägenhet. Det är inte rimligt att kommunerna ska behöva bära ansvaret själva.

Det finns ett antal producenter i vårt land som tillverkar biogas men i princip går samtliga anläggningar med förlust till följd av, antingen orationell produktion eller felaktig prissättning.

Vi vill verkligen ge möjlighet till att skapa fossilfria bränslen, som långsiktigt är en
nödvändighet för vår miljö. Men detta kan inte vara en lokal fråga utan måste lösas på nationell nivå. Både vad gäller ökad forskning och inte minst en hänsynsfull och klok skattepolitik för drivmedel.

Återigen, klokt av Jönköpings kommun att besluta om avveckling av en olönsam
biogasproduktion. Och så snart det finns ekonomiskt hållbara lösningar på att starta med ny förfinad teknik i kombination med en nationell skattestrategi så bör vi snarast möjligt vara med på tåget!

 

Jag har fått anledning att återkomma med kommunens demokratiroll. Jag tror att en kommun mår bra av den sortens diskussioner. Vi behöver ständigt utveckla dialogen med medborgare och här kommer kommunperspektivet fram utmärkt.

Jag skulle vilja lyft upp ett par funderingar när det gäller kommunpolitikens roll och hur man kan arbeta med demokrati.Ett ideal som är bärande i detta är en demokrati där varje medborgare ges möjlighet till inflytande, och delaktighet, och delaktighet, inte bara vid allmänna val utan kontinuerligt. Det krävs att arbetsformerna i det representativa politiska systemet och partierna utvecklas  så att det aktiva deltagandet uppmuntras, den offentliga förvaltningen och partiernas deltagande uppmuntras och verkligt inflytande uppnås.En fungerande demokrati hittar aktiva kommunikationsvägar och i detta arbete behöver uppmuntras. Visst är det bra med effektiviseringar i ärendehanteringen i kommunen, men vi behöver komma närmare medborgarna och föra en så aktiv dialog som möjligt.

En viktig princip som vi kristdemokrater kallar för subsidiaritetsprincipen, som innebär rätt makt på rätt plats. Detta innebär att en gemenskap själv klarar av att hantera skall den också själv ansvara och besluta om. De större gemenskaperna skall stödja de de små de små gemenskaperna och bevara denna kompetens.  De uppgifter som gemenskaperna inte klarar av skall de större gemenskaperna ta ansvar för.

Förslag som stärker medborgarinflytandet bör utvecklas på detta sätt i kommunen. Tankar om hur detta skulle kunna stärkas skall vara en samtalspartner mellan exempelvis kommun och allmänheten. Detta som ett led i arbetet för att få gehör för sina åsikter.

I exempelvis Helsingborgs kommun försöker man titta på olika varianter av förslagsmöjligheter, som innehåller flera delar. Där det har funnits motstånd av förslaget, framför allt ifrån Moderaternas sida, eftersom det blir ytterligare ett sätt att trycka in förslag till politiken. Det är nämligen så att de kommuner, som har medborgarförslag, "drabbas av"engagerade medborgare, som driver små enkla frågor. Det finns därför ett behov att paketera det i "demokratiförslag" är därför inte helt fel.

En viktig del är kontaktinformation till webben partier. På stadens/kommunens hemsida; det ska finnas kontaktuppgifter till de partier som sitter i kommunfullmäktige. Invånarna ska lättare få en kanal till partierna; det ska finnas kontaktuppgifter.Jönköpings kommun har redan idag det systemet men det skadar inte att stärka det arbetet.

En annan viktig del är att justera antalet valkretsar till en för att bättre kunna erbjuda en möjlighet att kunna göra sin röst hörd. Ändringar i vallagen gör att det oavsett kommer ske förändringar. I Jönköpings gick en parlamentarisk grupp ut med detta för några år sedan.

Sammanträdena med kommunfullmäktige sänds i dag via lokal-tv här i Jönköping. Man bör kunna utvärdera för att finna fler kanaler för att visa detta, exempelvis via Facebook. Detta används i Helsingborgs kommun, att pröva det i Jönköpings kommun vore utmärkt.

En annan intressant tanke är att  alla politiska partier som är representerade i kommunfullmäktige ska också ha insynsplats i samtliga nämnder och styrelser där det är möjligt. Sedan 2016 gäller detta även kommunstyrelsen, även det i exemplet Helsingborg.

Invånare i staden ska ges möjlighet att via webben kunna lägga förslag till politiken. En moderatorsfunktion styr så att förslagen är just förslag och inte föremål för synpunktshantering. Mot bakgrund härav välkomnar jag det arbete kommunstyrelsen nu inlett i Jönköping med förslaget om E-petitioner.

Olika andra råd är välkomna ur demokratisk synvinkel. Dessa råd fyller en viktig rådgivande roll. Vi föreslår ett femte rådgivande kommunalt råd: Landsbygdsrådet, som huvudsakligen ska bestå av de olika byalag (eller liknande) som finns i vår kommun.

Jag återigen fått anledning att blogga om integrationspolitiken. I ett ledarstick i min lokaltidning Jönköpings Posten att där Länstidningen Södertälje hävdar man att
" integrationen misslyckats både socialt och ekonomiskt och att svenska folket tydligt är missnöjda med detta."

Jag tror det i detta sammanhang är viktigt att vara självkritisk. De politiska partierna har uppenbarligen misslyckats i detta arbete.Istället för att se till möjligheterna med integration och den vinst det generar. Det är tragiskt att se den utveckling som nu sker.Påståenden färgat av protektionism och nationsvurmande har varit vägledande för den lagändring där man ersatt permanenta uppehållstillstånd (PUT) med tillfälliga uppehållstillstånd (TUT). Ifrån såväl vänster-partier som borgerliga debattörer hävdar man "nu orkar vi inte mer". Låt mig ta ett par exempel på den omsvängning av migrations- och integrationspolitik som nu skett och som låg till grund för en lagändring.

I samband med moderaternas utspel i frågan pekade migrationsforskaren Martin
Klinthäll på att det finns studier som visar på att studier som visar att människor som flytt hit, antingen av fri vilja eller för att det är osäkert om man tillåts stanna, inte integreras lika snabbt för de som vet att de kommer stanna länge(.SvD 3 oktober 2015).

Han avslutar med budskapet om du skaffar jobb så får du stanna verkar bygga på resonemanget att den som får permanent uppehållstillstånd  inte kommer att försöka skaffa jobb. Och forskningen går i motsatt riktning. Faktorer som att skaffa utbildning eller bostad. Allt sådant påverkas negativt om man har en kort planeringshorisont om man får stanna eller inte. Det finns ytterligare forskning som man skulle kunna referera till sammanhanget. Jag återkommer i några blogginlägg om tankar angående detta.

 

 

Foto: Wikipedia

Idag rapporterade min lokaltidning, Jönköpings Posten att mellan 200 och 400 bostäder planeras på Herrgårdsfältet i Tenhult. Tanken är att det ska vara blandad bebyggelse med hyresrätter och bostadsrätter. Samtidigt kan jag förstå att kommundelsrådet reagerar för byggnationen b la buller. Det påverkar alltid andra boende runt men fördelarna väger ihop nackdelarna. Arbetet med detaljplanen ska påbörjas. Satsningen kan ändå vara bra för att möjliggöra bostäder i kommunen som Jönköpings kommun såväl behöver.

Foto: Pixabay

Nyligen gick vår gruppledare i riksdagen ut och krävde ett mer rättssäkert mottagande av ensamkommande flyktingar. Ett steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt.

Det är med sorg som jag konstaterar att människor far illa och har för lång vänta när det gäller praktik och integrering på arbetsmarknaden.Det finns politiskt gångbara lösningar såsom riktade sänkningar av arbetsgivaravgifter för vissa grupper, lärlingsplatser, yrkesintroduktionsanställningar och liknande reformer.

En annan problematik är De flesta som kommer från de länder som är aktuella har inte förutsättningar att ha regelrätta id-kort. Genom gränskontroller förmenar man alla djupt behövande människor utan id-kort rätten till asyl.

Ytterligare problematik när det gäller uppehållstillstånd till unga afghaner – med innebörden att du kastas ut så fort du fyllt 18 år. Radioprogrammet Konflikt ”De ensamutvisade. Vad händer med barnen när de skickas till Kabul”  visar på ett ohållbart ”välkomnande”. Personal ifrån HVB-hemmen och lärare som tidigare undervisat entusiastiska framåtsträvande unga kan inte längre ge hopp och till följd av detta har trycket på barn och ungdomspsykiatrin ökat och utvisningshotade unga afghaner tar sitt liv – tre fullbordade självmord i denna grupp den senaste tiden. Det är uppenbart att människovärdet är på undantag.

Att minska migrationen för att lösa integrationspolitiska problem är aldrig en bra idé. Om asylrätten urholkas innebär det att fler får leva kvar i krigets Syrien. Innan man föreslår minskad invandring för att lösa integrationsproblem bör man ha i åtanke att migration på sikt som regel innebär en positiv dynamik för det mottagande landet – satsningar för att uppnå detta bör läggas på integrationsarbete. Migration är också en mänsklig rättighet för att lösa en ohållbar situation.

Vi behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Istället för att lappa och laga på den politik som nu förs, finns det flera aspekter som är värda att nämna.
Jag konstaterar att det just nu förs en debatt bland svenska partier där man lägger fram förslag som läggs under integrationsflagg som i verkligheten handlar om att minska flyktingströmmarna som riskerar samtidigt att försämra integrationen.

Foto: Pixabay

Läste nyligen i Journalisten att New York plockar in tweets i tidningen.  Man kommer att återpublicera  tweets från profilerade medarbetare.  En utveckling som jag tror medielandskapet kommer fortsätta med det. Det för mig också osökt in på frågor såsom vad är det för medierapportering vi kommer att ha. Kan man använda alternativa kanaler och kombinera det med publicistisk trovärdighet ?. En viktig diskussion som också förs i den akademiska forskningsläget. Vad säger forskningen om dessa former av publicering. Och mer intressant, hur påverkar det medielandskapet.

I en forskningsantologi om en demokrati i förändring skriver Jenny Wiik, lektor vid Göteborgs universitet och Gunnar Nygren, professor vid Södertörns högskola framhåller begreppet ”medieborgare” som framhölls i den tidigare medieutredningen för att beskriva den revolutionerande förändringen som skett i samhällets kommunikationsmönster (SOU 2015:94). Medborgaren var tidigare en passiv användare så är ”medieborgarna” också en producent av innehåll som sprids i medier, bloggar och andra nätbaserade plattformar.

Vidare framhåller man att användandet bygger på” interaktion, personalisering och konstant tillgänglighet. Exempelvis finns det fristående nyhetsbloggar från professionell journalistik då de i större utsträckning bygger på dialog och inte begränsas av den traditionella medielogiken säger en del forskning (Haas 2005).”
Vidare konstaterar man ”Frånvaron av organisatoriska ramar ger bloggare en stor frihet när det gäller såväl nyhetsutvärdering som presentation och tänkta publiker säger en annan medieforskare (Lowry och Latta 2008). Man konstatera vidare  en del forskning som säger ”Ingen redaktör talar om för dom vad dom ska göra, hur eller när, som bloggare är man sin egen gatekeeper och hänvisar till forskning i detta ämne (Levingson 2009 och Dominigo 2008).”.

Några rader senare kommer man fram till det intressanta i sammanhanget  ”Bloggar och social medier erbjuder ofta ett innehåll som präglas mer av åsikter och debatt än vanlig nyhetsjournalistik: De påminner om den tidiga journalistiken på 1700-1800-talet som präglades mycket av åsikter samtidigt som de nya typerna användarproducerat innehåll som präglas mer av åsikter, samtidigt som de andra typerna av användarproducerat innehåll ofta relaterar till traditionell journalistik. ”Medieborgare” bidrar till en ökad mångfald i åsikter och debatt, samtidigt som samspelet med det traditionella medieinnehållet är tydligt när det gäller vilka ämnen och frågor som diskuteras. Den professionella journalistiken blir en del i en bredare samhällsdiskussion, samtidigt som journalistikens normer utmanas när det gäller etiska bedömningar och nyhetsvärdering. Detta samspel har redan haft stora konsekvenser för den professionella journalistiken.”.

Jag tror att det finns en utmaning i hur traditionell professionell journalistik möter ”medieborgarna”.  Denna diskussion skulle kunna fortsätta. Jag hoppas på respons som ”medieborgare”.

Foto: Pixabay

Vi ser en utveckling där debatten i Sverige tenderar att gå åt fel håll. Istället för att se till de möjligheter migration för med sig så ser man till dess kostnader. En ståndpunkt som faller i dess logik. Vi ser heller inte något stöd för detta i befintlig forskning. Världsbanken räknar med att penningförsändelser, som utvandrare ifrån utvecklingsländer skickat till sina ursprungsländer, uppgick till 372 miljarder dollar år 2011. Det är mer än dubbelt så mycket som OECD-ländernas bistånd vilket landande på 134 miljoner dollar. Robert Guest, som är näringslivsredaktör på den brittiska tidskriften ”The Economist” menar till och med att fri rörlighet skulle fördubbla världens sammanlagda BNP.

Vidare kan man också säga att resonemanget i debatten många gånger är statiskt och har ett kameralt perspektiv. Det är inte detta som är det relevanta. Det är istället om Sverige som land på det hela taget får det bättre eller sämre av invandringen. Och här är den internationella forskningen entydig. Mottagarländerna vinner ekonomiskt på invandring. Specialiseringen ökar, arbetsmarknaden blir mer flexibel, den internationella handeln blir större, och såväl företagande som innovationer får en extra skjuts. Invandring är alltså en samhällsekonomisk vinst, den höjer vår levnadsstandard.

Ett räkneexempel ger en fingervisning kring hur statsfinanserna påverkas är rapporten Flyktinginvandring Sysselsättning, förvärvsinkomster och offentliga finanser på uppdrag av Finanspolitiska rådet av Lina Aldén och Mats Hammarstedt , Institutionen för nationalekonomi och Lingvistik, Linnéuniversitet. Den totala nettokostnaden per flykting uppgår till ca 190 000 kronor första året efter det att flyktingen folkbokförts i Sverige: Efter sju år i landet uppgår den totala nettokostnaden till 95 000 per flykting. När vi exkluderar den offentliga konsumtion som på kort sikt kan antas vara oförändrad vid en ökad flyktinginvandring uppgår den genomsnittliga totala nettokostnaden per flykting till ca 125 000 kronor första året efter det att flyktingen folkbokförts i Sverige. Efter sju år i Sverige uppgår denna nettokostnad till ca 37 000 kronor per flykting, skriver rapportförfattarna.

Vi bör också betänka att de allra flesta utrikes födda bidrar till svenska ekonomi genom sitt arbete, som anställd eller företagare. 640 000 är födda i ett annat land går varje vecka till sitt arbete. Nästan var sjätte person som jobbar i Sverige är född utomlands. Invandrare står bakom var sjätte nystartat företag – detta måste rimligen ge pengar till statskassan – om vi börjar räkna utgifter istället för inkomster är vi väldigt fel ute.